Torpkonferensen – passion och tradition

Som midsommartraditionen bjuder åkte hustru Iréne och jag till Torp. Kvällsmötena i Torps lada, bönestenarna i parken och folkvimlet av vänner och okända i det begynnande midsommarmörkret är magiskt, för att använda ett nutida modeord. För nästan hundra år sedan döptes min mor Karin i ån vid Götabro. Själv cyklade jag tillsammans med flera kamrater från Betel i Finnerödja till Torp i början av 1950-talet. Då bodde vi i logementet vilket var en gammal höskulle. Klockan tre på morgonen började en salig man från Värmland tala i tungor och frambära ett budskap. En mera jordnära västgöte frågade honom om inte urtidens Gud kunde vänta ett par timmar med sitt budskap så att vi alla var vakna nog att höra vad som sades.

På kvällen när skymningen sakta smög in över parken manade Frank Mangs med sin mjuka finlandssvenska alla som ville uppleva frälsning att komma fram till första bänken. Mariannelunds­trions  ”unga systrar” sjöng ”Det är saligt på Jesus få tro”. Strängmusiken fortsatte mjukt och stilla med sin ständiga eftermötessång ”Ljuvligt och kärleksfullt Jesus hörs kalla”. Min far predikanten Emil skrev i sin dagbok att Anden var särskilt nära den kvällen. Jag brukar läsa hans dagboksanteckningar från olika möten då och då och nästan alltid finns det med en kommentar om Anden. Ibland hände det att det var djävulen som hade satt sig på en bänk i kapellet i stället. Då skrev han att det var ett märkbart hårt möte i kväll.

Men åter till Torp. Nog borde en och annan så kal­lad modern och upplyst människa som stoltserar med sin icketro i ärlighetens namn fundera över varför människor i 128 år har sökt sig till Torp mitt i Närkes jordbruksbygd. 1887 hölls den första konferensen då gårdens arrendator Edvard Hedin inbjöd till ett tredagars bönemöte. Mellan 2 000 och 3 000 besökare kom och vid sekelskiftet hade deltagarantalet stigit till mellan 8 000 och 10 000. I år har konferensen haft cirka 15 000 besökare. När den första Torpkonferensen ägde rum var Oscar II kung över Sverige och Norge. Sveriges industrialisering hade startat med små steg vid denna tid men fortfarande var mer än 85 procent av befolkningen sysselsatta i jordbruket. Man kan anta att de flesta av dåtidens Torpbesökare kom med häst eller till fots. Cykeln blev inte var mans egendom förrän i början av 1900-talet och de första bilarna skrämde hästar och kor runt 1920.

Genom alla de 128 åren av Torps historia har Sverige skiftat skepnad många gånger. Men Torpkonferensen består och har ännu en stark magnetisk dragningskraft. Logementen blev till tält som sen följdes av husvagnar och husbilar. Från 1887 års första bönemöte har konferensen genom åren utökats med aktiviteter för alla åldrar. Den moderna kommunikationen med Facebook, Twitter och Insta­gram är naturliga inslag i predikan, bön och sång. Många läser nu sin bibel i sin smartphone där man också dokumenterar predikan och sång genom filmer och foton. Ännu i denna dag är det andliga stråk som går fram över Närke aktivt och kännbart. Från 1100-talets nunnekloster Riseberga där Sveriges första bönhus byggdes av patron Hedengren 1855 till Torp tycks stråket sträcka sig. Sångförfattaren och pastorn Emil Gustafson från Hardemo nära Torp levde under samma välsignade himmel som den lilla Elimförsamlingen i Hackvad som samlar hundratals besökare till sitt cafétält en vecka i augusti varje år. Till kaffe och hembakat bröd får de lyssna till och samtala med några av Sveriges mest välkända kristna profiler. Nog är det stor nåd att få bo i en trakt där ett andligt stråk går fram och där passion och tradition möts.

Bert Stålhammar

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt