Det största sveket

Ikväll sänder Uppdrag granskning det hett omdebatterade reportaget med smygfilmade själavårdssamtal. Konfidenten uppger sig vara homosexuell och undrar om detta kan förändras. Är det möjligt att prästen ber över saken? Gud som ser i det fördolda känner naturligtvis redan till konfidentens grubblerier. Och att i sitt inre brottas med sin sexualitet är inte brottsligt. Prästen ber: ”… gör möjligt för honom att kunna älska också en kvinna, och på det sättet spegla det som du har lagt i skapelsen, att en man och en kvinna får bli ett och förenas tillsammans.”

Men allt är arrangerad dokumentärteater, inspelat och ihopklippt av Uppdrag granskning. Konfidenten är falsk. Syftet illvilligt. Vi får se hur den häpna prästen hängs ut, anklagas för att vara homofob. I debattsammanhang används uttrycket som ett effektivt maktord. Ingen vill befatta sig med den orene, den homofobe. Vidare i programmet intervjuas präster med annan syn på sexualitet än de smygfilmade. De är förstås ledsna och kränkta över sina kollegors tilltag. Ännu ett avståndstagande från de orena.

Vad är då prästerna skyldiga till? Har de begått ett brott? Uppmanat till brottslighet? Naturligtvis inte. I det de trott vara ett själavårdande samtal har de tillsammans med den falske konfidenten bett över dennes sexualitet. Det mediala ”brottet”, vinkeln kring vilken Uppdrag granskning bygger sitt reportage, är att de bekräftar konfidentens önskan att förändra sin sexuella identitet. En sådan längtan får inte plats i de smala åsiktskorridorerna i dagens debattklimat. Därför måste den nagelfaras i granskande teveprogram.

Att bli smygfilmad, konfronterad och uthängd av Sveriges främsta granskande redaktion är givetvis en oerhörd påfrestning. I dessa situationer står allt på spel, arbetsgemenskapen, förtroendet, den lokala gemenskapen. Det blir förstås extra känsligt för prästerna eftersom det de anklagas för har hänt i tjänsten, i ett själavårdande samtal under tystnadsplikt. De har blivit förda bakom ljuset, vad kan de säga?

Vad gör nu Svenska kyrkan? Tar man sin personal i försvar när denna blivit smygfilmad? Nej. Kyrkokansliet i Uppsala skickar istället ut en färdig svarsmall, korrekt könsneutralt skriven med ”hen” som pronomen, där kyrkan ger tänkta frågor godkända svar. Jag har läst dokumentet. Istället för att rakryggat stå upp för sina anställda hänger man indirekt ut dem ännu en gång. I ett tre sidor långt dokument tar man avstånd från ”prästernas … fördomar om homosexuella” och menar att ”prästen kan inte ens föra en diskussion huruvida samtalet har ägt rum eller inte”. När prästerna konfronteras av Uppdrag granskning och talar med reportrarna gör de alltså dubbelt fel enligt kansliet. De är både fördomsfulla i sin bibelsyn och bryter mot tystnadsplikten. Kyrkokansliet redogör vidare för hur man anmäler en kränkande präst till domkapitlet. Ingenstans backar man upp sin personal. Om någon präst skulle uppleva sig ha blivit oriktigt påhoppad ska prästen ta kontakt med Granskningsnämnden för radio och tv.  

Det är ett svek av Svenska kyrkan att behandla anställda på detta vis. Fegt och fult. Vem tar hand om prästerna i programmet? Till vem ska de gå? Att ha en heteronormativ syn på Bibeln och skapelsen, det vill säga att Bibeln har det heterosexuella samlivet mellan en kvinna och man som norm för sina berättelser, det är den vedertagna uppfattningen bland världens alla ledande teologer. Det kan inte vara en nyhet, vare sig för Svenska kyrkan eller Uppdrag granskning. Och alla de medarbetare i kyrkan som fortfarande förfäktar denna uppfattning, finns det rum för dem? Det är fullt möjligt att stå för en heteronormativ bibelsyn och samtidigt välkomna alla männi­skor i en församlingsgemenskap.

Frågan handlar ytterst om hur mycket Svenska kyrkan tror om Gud. Vad är möjligt för Gud? Vad kan en präst i kyrkan be om? Och vad kan Gud, enligt kyrkan, förändra hos en människa? Borde inte Skaparen, den allsmäktige, kunna hantera insidan hos var och en av oss? Från centralt håll har Svenska kyrkan nu klargjort att det inte är möjligt att be om en förändrad sexualitet. Det vore intressant att ta del av Svenska kyrkans syn på Guds möjligheter.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar