Har USA:s neokonservativa delskuld till att kristna förföljs?

Många tror att striden om religionsfriheten är vunnen. Nu får kristna, muslimer, judar, buddhister och andra fritt utöva sin tro.

Men i nyheterna hör vi åter om hur kristna övervakas, förföljs och dödas och kyrkor bränns ned. Fast detta sällan blir förstasidesstoff inger det djupt obehag. Det sägs att runt 100 miljoner kristna i världen lever under allvarliga hot och att långt fler diskrimineras. I Mellanöstern har de kristnas andel av befolkningen minskat. 

Varför begås då handlingar som kan påminna om gamla tiders religionskonflikter? Experter pekar på att kristendomen ökar på flera håll liksom att kristna kämpar för mänskliga rättigheter, vilket är kontroversiellt. Författaren John L Allen jr som är katolik har i en ny bok, The global war on Christians, betonat att det som kristna utsätts för ofta ingår i större konfliktmönster. Agg har sålunda av särskilda, ofta lokala skäl riktats mot kristna, även av andra kristna. I Afrika har ju kristna missionärer gjort viktiga insatser. Ändå råder svåra konflikter. Ett exempel är Rwanda där dock både flertalet offer och förövare varit kristna. Kristna lever under hårda villkor även i flera muslimska länder. Men problem föds inte som vissa tror främst på grund av muslimska fanatiker utan även exempelvis i länder med en majoritet av buddhister. Klart är att kristna inte välkomnas överallt på jorden. 

En faktor bakom konflikterna har våra medier förbisett. Det är vad USA:s så kallade ”neokonservativa” har betytt.

Dessa så kallade ”neos” är opinionsbildare som tidigare varit vänsterinriktade men nu kallar sig ”höger”. De säger sig tro på värden som familj, kyrka och tro. Samtidigt vill de ha en stark statsmakt och söker radikalt omskapa världen enligt en egen version av demokrati och marknadsekonomi. Hos de neokonservativa – som namnet till trots är revolutionära – finns ett aktivistiskt och kompromisslöst drag, som får dem att se maktutövning och militärt våld som godtagbart om det får länder att demokratiseras.

Namn som Richard Perle, Robert Kagan, Paul Wolfowitz, Dick Cheney (tidigare vicepresident), David Brooks (kolumnist, bland annat i svenska Dagens Nyheter) och Bill Kristol kan nämnas. De agerar aggressivt för att ändra på länders inre struktur. Neos har stort inflytande via nätverk, medier, stiftelser och bokförlag. De har biträtt en följd av presidenter, såväl republikaner som demokrater, även om Barack Obama i den mån han kan håller dem på avstånd.

Alla vet ju att USA:s många samfund ofta varit lojala mot landets militär och dess uppdrag ute i världen. Ofta sägs den ”kristna högern” särskilt ha stött insatserna i Irak liksom USA:s militära samarbete med Israel. Många kristna har dock våndats över att de neokonservativa sökt göra sitt lands försvars- och utrikespolitik mer aktivt ingripande än vad nationens intressen och tradition bjuder. Neos opinionsbildning har medfört väpnade ingripanden på Balkan, i Mellanöstern och i Afrika, men framför allt i Irak och Afghanistan.

Inte minst bland katolska aktiva finns tung kritik mot neos, som bland annat anses bryta mot principen för ”rättfärdiga krig”. Man påpekar också bland annat den korruption som skett i samband med militär upphandling.

Vissa delar neos ”handlingsromantiska” syn på USA:s ingripanden i världen. Andra finner den hänsynslös och direkt farlig. Klart är att den väcker agg i olika världsdelar. Att de som vredgas över USA-initierade ingripanden som lett till konflikter och kaos (senast i Libyen) också reagerar mot den religion som de flesta amerikaner har och ibland riktar våld mot kristna är sorgligt men förvånar inte. En av dem som visat sig medveten om detta samband är förre Obamarådgivaren Vali Nasr, själv med muslimskt påbrå, som påpekat hur USA:s förtroende i världen som följd av dess aktivism sjunker.

Visst visar många länder så kallad offermentalitet och svartvitt tänkande. Extremgruppers våld är givetvis oförsvarligt. Det hindrar inte att de attityder som neos format utgör ett problem och att till exempel islamistgruppers våld kan ses som ett svar på amerikanska interventioner och provokativt våld. USA behöver i dag sannolikt visa andra folk och religioner mer respekt. Aktioner som företas utan inlevelse eller nog kunskap om andra regioner medför lätt kaos och onödig rädsla.

Kristna kan inse dessa samband, men en del undviker konflikten. Man vill inte utmana den makt som så länge vårdat frihet och rätt och värnat trosfriheten. Gammal lojalitet med USA blandas med tacksamhet över dess uppoffrande hjälp i två världskrig. Kontakter och inspiration från USA:s fria samfund bidrar. Men detta kan också medföra falska lojaliteter och även bädda för fler ingrepp som lätt skärper aktuella religionskonflikter. Inte USA i sig men dess neos får därmed bära en delskuld för att kristna förföljs.

Många vill nu att USA lägger mer vikt vid diplomati och ”mjukt inflytande”. Det bör prova icke-militära medel som första utväg. Detta skulle troligen sänka rädslan och konfliktnivån i världen, något som inte minst kristna borde anse befriande. 

Carl Johan Ljungberg 

Stats- och litteraturvetare

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt