Nattvarden en bild av kärlekens enhet

Inför den påsk som vi förbereder oss för kommer gemenskapen vid nattvardsbordet att finnas med som en väsentlig del. Nattvarden är inte endast en förnyad påminnelse om vad Jesu utgivande offer betyder för vår frälsning utan också en spegel som prövar min kärlek till dem jag delar nattvarden med.

Jag tror att det är vad som ligger i betydelsen av att ”igenkänna kroppen” i det bröd vi delar med varandra. I den meningen är Herrens måltid ett enhetens sakrament men inte i den kyrkopolitiska dimension som den Romersk-katolska kyrkan använder begreppet. Enheten ligger på ett mycket mer näraliggande plan och berör på ett omedelbart sätt förhållandet mellan dem som just här och just nu delar nattvarden med varandra. Inte en enhet med glidning åt gnostisk mystik, utan som ett tecken för de förpliktelser vi har gentemot varandra.

Det behöver betonas i den debatt som pågår om den kristna enhetens väsen, där den Katolska kyrkan genom sin ämbetssyn har ryckt åt sig nattvarden som maktinstrument inom ramen för ett kyrkorättsligt system. På den grunden kommer ingen verklig enhet att skapas.

Brödet som vi delar är ett tecken för att Jesus gett sitt liv till oss men också att vi överlåtit oss till varandra på samma villkor. ”Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna.” 1 Johannes brev 3:16.

Vi väljer att dela hans förhållande till våra syskon.  Vi bejakar varandra på samma villkor som Jesus har tagit emot oss.  ”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.” Romarbrevet 15:7

Om nattvarden får ha den här betydelsen, betjänar den oss på det sätt som  uttrycks med orden i Efesierbrevet 4:16: ”Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.”

Enheten måste byggas underifrån i de nära relationer vi har till varandra. Den breddas och fördjupas i en förpliktande överlåtelse till den lokala församlingen. För enheten på den lokala orten har herdarna en nyckelroll. Det ingår i Guds ordning  att  ”herden”  har  ett speciellt ansvar för att ”hjorden”  hålles  samman  och  får  den  omsorg  och det beskydd, som den behöver. Rent praktiskt  kan  detta ansvar vara fördelat på flera herdar  på  en  lokal ort, vilka har ett ansvar för olika delar av församlingen på en plats.

Det finns en särskild styrka i att ledarskapet tillsammans i bön söker Guds ansikte för ”den stads bästa där man bor”.  Detta är en mäktig manifestation inför ”mörkrets rike” och ett beskydd för allt Guds folk på orten.

Om folket ser att herdarna älskar varandra genom att visa varandra  förtroende  och  tjänar  tillsammans,  då kommer församlingen   på  en  plats  att  uppleva  sig  som  ”en församling”  även  om  själva arbetet är uppdelat i flera organisatoriska enheter.

Detta  kärlekens  nätverk  på  den lokala orten, tror jag också  kan  få  sin  tillämpning på det nationella planet genom  tjänster  som har en mer övergripande funktion. Men förutsättningen är att relationerna bygger på en respekt för varandras tjänst och att man kan stå tillsammans i kärlek.

Den universella dimensionen av enheten i Kristi kropp finns endast i den helige Ande och det kroppsmedvetande som vi lever med i våra hjärtan. Jag tror inte på en enhet som syftar till en organisatorisk, kyrkorättslig institution som skulle kallas ”kyrkan”.  En sådan institution blir i sin förlängning en politisk maktkyrka. Jag tror på en Andens och kärlekens enhet; en enhet som konkretiseras i personliga relationer mellan människor, en livets enhet med utrymme för initiativ och tjänande, ett bejakande av varandras gåvor och frihet i Kristus.

Denna enhet är i grunden en fråga om vilken attityd vi har till varandra i våra hjärtan –hur vi ser på varandra, hur vi talar om varandra, vad vi tänker och känner.  Det är vad vi bör rannsaka oss inför när vi delar nattvarden med varandra. Hjärtat är enhetens källa, likaväl som det är källan till alla ord och handlingar på andra områden av vårt liv.  ”Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal.”  (Matteus evangelium 15:19) Men från hjärtat kan också utgå kärlek, omtanke, fördragsamhet, medkänsla och delaktighet.  Det är vad som finns i våra hjärtan, som skapar historia på gott och ont!

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.