"Fantasi - vad vill ni människor?"

Är det inte fantasin som ger er dagligt bröd? Som bygger era hus? Driver era fabriker? Vad har väl klokhet och eftertanke i sina påsar, som ej fantasin först funnit, ägt och skänkt dem? (Hjalmar Bergman)

Mitt i den intensiva debatt som  förs inför det som kallas supervalåret är det läge att vi påminns om Hjalmar Bergmans citat. Ofta brukar man säga att allting börjat med en tanke som ofta formuleras som en vision eller en dröm. Israels folk som var slavar i Egypten fantiserade om att en gång kunna återvända hem till det egna landet, det som flöt av mjölk och honung. Multibegåvningen Leonard da Vinci fantiserade redan på 1500-talet om att människan en gång skulle kunna flyga. Till och med helikoptern gjorde han skisser till. Steven Jobs satt hemma i pappans garage och fantiserade om att bygga små datorer som alla människor skulle kunna ha hemma. Hans chef på IBM, då världens största dataföretag, gav honom sparken eftersom han själv hade räknat ut att fem jättedatorer skulle räcka för världens behov. Nu är Jobs företag ledande inom tillverkningen av it-produkter.

Framgångsrika ledare liksom framgångsrika människor i allmänhet har alltid haft drömmar. President Kennedys stora dröm var att landsätta en man på månen. Han lyckades som bekant.

Historien är fylld av berättelser om fantasifulla fantastiska människor som varit upptäcktsresande, uppfinnare, statsmän, konstnärer, missionärer med mera.

I vår kultur har vi tyvärr alltför ofta glömt bort den kraft som finns i fantasin. Vi tror att alla problem kan lösas med instrumentella eller strukturella lösningar. Drömmare och visionärer betraktas ofta som svärmare som saknar kontakt med verkligheten. Hos oss dominerar den sociala och tekniska ingenjörskonsten. Det enda som är värt att ta på allvar är det som kan vägas och mätas.

Dagens skoldebatt handlar mest om mindre klasser, fler betyg, fler speciallärare, mer pengar etcetera. I stället borde den naturligtvis främst handla om hur vi ska kunna skapa en skola där eleverna får en positiv möjlighetsbild av sig själva och vågar fantisera om en drömd framtid. Alltför många vuxna människor lever med en inre bitterhet över att de inte fick bli det de hade drömt om. Oförstående lärare släckte fantasierna genom okänsliga uttalanden som ”det kommer du aldrig att klara” eller ”du saknar helt talang”. En omedveten omgivning i hem och skola har förhindrat den personliga befrielse från negativa föreställningar om sig själv som de flesta ungdomar dras med.

För många år sedan skrev jag sångtexten ”En skola för alla” som Jan-Inge Hall tonsatte. Den är lika aktuell för dagens skola som en gång när den skrevs. Kanske till och Hjalmar Bergman skulle ha gillat den. Den är ju en fantasi och vision.

Vi tror på en skola för alla

En skola där alla får rum

Där ingen blir utstött och mobbad

Och ingen får känna sig dum

Nu sätter vi skolan i centrum

Och ger varje barn en chans

Att växa och lära i glädje

I rättvisa och stimulans

För vi som idag går i skolan

Är morgonens generation

Ur dagens skolgång vi hämtar

Vår trygghet och framtidsvision

Bert Stålhammar, professor emeritus,samhällsdebattör

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt