Sprid kampen mot hedersvåld

Hedersvåld är inte knutet till en specifik religion utan knyts enligt forskningen till flera religioner och kulturer. Hederskulturen är vanligast i Mellanöstern, Nord­afrika och Södra Asien. De som utövar våldet är sällan religiöst aktiva, utan har med sig en kulturell tradition där man lägger stor vikt vid att bevara släktens, klanens eller gruppens heder. En ”heder” som anses viktig för gruppens överlevnad och som vanligtvis anses bäras upp av och vara beroende av hur flickan/kvinnan agerar. Trots att det enligt företrädare för islam hävdas att hedersvåld inte finns påbjudet i Koranen vill många hänföra våldet till religion. Och invandrarfientliga grupper i Sverige vill ofta skuldbelägga människor med specifikt muslimsk bakgrund.

I en debatt nyligen i riksdagen fick jag frågan varför vi ger bidrag till religiösa samfund, underförstått de som är för denna kultur. Jag ansåg och anser fortfarande att vi som politiker inte kan skuldbelägga en hel grupp. De som går i moskén kan inte skuldbeläggas kollektivt. Där­emot bör vi förvänta oss att olika religiösa ledare finner det viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och att bekämpa våld, inklusive hedersrelaterat våld. Religiösa ledare har en viktig uppgift att bidra till att förändra attityder och värderingar. Vår uppgift som politiker är å andra sidan att författa lagar som tydligt markerar mot våld och att lagföra dem som utövar våld. Det är viktigt att skilja på samfundens respektive politikens kompetensområde. Vi har våra olika roller. Men tillsammans ska vi aktivt arbeta för att förebygga heders­våld, och för dem som bryter dessa lagar ska samhället ha en tydlig lagstiftning mot hedersvåld. Vi måste tillsammans kämpa för att alla ska känna sig trygga i Sverige.

Regeringen har tagit frågan om hedersvåld på allvar. Genom en handlingsplan för att motverka hedersvåld, samt att förhindra unga att bli gifta mot sin vilja har regeringen startat ett omfattande arbete för att påverka attityder och värderingar. Nyanlända till Sverige ges introduktionskurser om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Och lagstiftningen har skärpts i syfte att förhindra hedersvåld. Hedersvåld är ett omfattande samhällsproblem. Även om inte många mördas varje år, cirka en till tre personer per år, så lever fortfarande många med hot om våld, i förtryck och med trakasserier som begränsar flickors och pojkars  vardag. Detta är naturligtvis oacceptabelt. 

Majoriteten av all kvinnomisshandel i Sverige utförs av svenska män och ska bekämpas med alla tillgängliga medel. Det hedersrelaterade våldet har många liknande mekanismer som det våld som kvinnor drabbas av i nära relationer. Skillnaden är att det här rör sig om en hel släkt som är ute efter den unga kvinnan, medan det i vanliga misshandelsfall är en man i en nära relation till kvinnan. Kvinnan har då trots allt andra att vända sig till i sin familj eller nära vänkrets medan kvinnan som utsatts för hedersrelaterat våld inte har någon av sina nära släktingar som kan ge henne stöd.  

När Pela Atroshi dödades 1999 förfasades Sverige och man sa att det aldrig fick hända igen. Sedan dess har bland andra Fadime Sahindal och Abbas Rezai lagts till listan över personer som dödats med heder som motiv. Ingen människa har rätt att begränsa en annan persons handlingsutrymme. Att leva i den hierarkiska kultur som det hedersrelaterade våldet ingår i, mår ingen bra av. Det krävs därför att vi bearbetar frågan från flera håll. En viktig del är att fördöma brotten genom lagstiftning och i media. En annan viktig del är att bearbeta de grupper där hedersrelaterat våld förekommer. Ett steg på vägen är att stödja föreningar som ”Glöm aldrig Pela och Fadime” men även män som jobbar för att förändra attityder hos de bröder/män som tvingas att kontrollera sina systrar. Organisationen ”Sharafs hjältar” vid Fryshuset har varit en bra förebild. Föreningar som dessa kan påverka opinionen hos många individer.

Våldet mot kvinnor är omfattande och det hedersrelaterade våldet rör sig över etniska, kulturella, nationella och religiösa gränser och det finns därför inga specifika grupper som man kan rikta sig mot utan insatserna måste vara generella. Kampen mot hedersrelaterat våld måste spridas till såväl kyrkor, moskéer som föreningar, arbetsplatser och skolor. Dialog och samtal över alla gränser krävs om vi alla gemensamt ska kunna bekämpa heder/skambegreppets förtryck. Vi måste komma in tidigare så att de unga flickor men även pojkar som drabbats i framtiden ska kunna leva i reell frihet.

Désirée Pethrus, riksdagsledamot (KD) och under 2014 ambassadör mot hedersvåld för föreningen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt