Maktkampens OS

Hur mycket har egentligen förändrats i Rysslands 1 000-åriga historia? Från tsartidens maktkamp och oerhörda satsningar på mäktiga kyrkobyggnader och palats till modern tid, då kampen flyttade ut i rymden med kapplöpningen om förste man till månen. Därefter följde år av skräckinjagande militär upprustning under kalla krigets dagar. Efter kommunismens fall, då fasaden fullständigt rasade, står idag en man, den maktberusade Vladimir Putin, som vill kröna sina 14 år som diktator med ett praktfullt vinter-OS till en beräknad kostnad av 60 miljarder dollar eller nästan 400 miljarder kronor.

Idrott skall förädla människosjälen sägs det. Men i snart 80 år har de olympiska spelen gång på gång kidnappats av maktgalna politiska ledare för andra syften än sportsliga framgångar. Från Adolf Hitler i Berlin 1936 till det nu pågående vinter-OS i Sotji, där Vladimir Putin hoppas kunna visa världen att Ryssland är en av de främsta nationerna i världen. Och sådant kallas att idrotten inte går i politikens ledband.

Mitt i denna ryska politiska muskelspänning finns hoten också över detta OS, kanske större än någonsin. Terrorismen har drabbat Ryssland värre än något annat europeiskt land och senast vid jultid blev vi påminda av bombförödelsen i Volgograd, som tog livet av 34 medborgare. Dagens Nyheter konstaterar i sin lördagsbilaga den 1 februari att bara Afghanistan, Irak och Somalia är värre utsatta av terrorism än Ryssland.

I juli 2007 lyckades Vladimir Putin i Guatemala City  övertyga Internationella olympiska kommitténs delegater med fyra rösters övervikt till österrikiska Salzburg att Ryssland var det mest lämpade vinter OS-landet 2014.

Genom åren har den ”själsförädlande” idrotten utvecklats till en mångmiljardindustri, där praktiskt taget inga medel undvikits, vare sig för att blir OS-värdnation eller bland nationella idrottsmän och kvinnor för att vinna medaljer.

I skuggan av vinter-OS i Sotji frågar sig den enskilde ryssen hur så mycket pengar kan läggas på idrott, när så många av nationens medborgare närmast dukar under av drogproblem, undermålig sjukvård, korruption och avsaknaden av grundläggande mänskliga rättigheter. Men de som har möjlighet ratar den ryska ekonomiska politiken. Exempelvis i städer i Sibirien vid Bajkalsjön kan man  se hur medborgare hellre importerar bilar från Sydostasien än köper inhemska rysktillverkade. I centrala Moskva lockar vissa bilhandlare med överdådiga lyxbilar, som få medborgare ens kan komma i närheten av. Och de som kan, klär sig gärna i flotta västerländska kläder eller investerar sina pengar i turistparadis i södra Europa. Vad som är tvättade pengar är svårt att spåra. Men många ryska män sänker nationens medellivslängd på grund av orimlig vodkakonsumtion, en gång ett effektivt smörjmedel från politiker, som lyckades blidka den stora folkmassan. Nu får ofta kyrkorna i Ryssland ta hand om missbrukarna och starta 100-tals rehabcenter när myndigheterna inte lyckas hjälpa sina drogberoende medborgare.

Men mitt i detta sargade och korrupta land finns många underbara människor, som har genomskådat korruptionens fula ansikte och bara hoppas på en vardag med åsiktsfrihet och där människor behandlas lika och värderas för sina ärliga insatser.

En stor del av världens idrottsintresserade sitter nu bänkade framför sina tv-apparater och följer de jättelika olympiska spelen i Sotji i Ryssland. Visst är det spännande och imponerande när skickliga män och kvinnor lyckas på idrottsarenorna. Men när priset är korruption, maktfullkomlighet, dopade kroppar och falskhet, då har inte idrotten förädlat mänskliga relationer.

Hemmets Vän 13 februari 2014

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare