Partiet som ökar trots skandaler

Jag ser ett inslag i TV4:s Nyheterna om den senaste opinionsundersökningen från Novus. Sverige­demokraterna (SD) får 11 procent av väljarstödet. Den högsta noteringen partiet fått i en mätning någonsin. Samtidigt backar samtliga regeringspartier och både Kristdemokraterna och Centerpartiet ligger tydligt under riksdagsspärren med 3,5 procent vardera. Till dessa siffror ska läggas att två olika Sifo-undersökningar tidigare i år visat att nästan 30 procent av manliga LO-medlemmar mellan 18 och 49 år tänker rösta på SD. ”Det är proteströster mot arbetslösheten och lönedumpningen”, brukar LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson säga. Jag tror han misstar sig. De 30 procenten av männen som röstar på SD inom LO har rimligen redan ett jobb. Bevekelsegrunden för att rösta på SD måste vara en annan. Och samma tendens som finns inom LO-kollektivet visar sig nu även i mätningar där hela befolkningen är representerad – SD har, som man säger, generell medvind i opinionen.

Det är alltså inte osannolikt att medan såväl Kristdemokraterna som Centern tvingas lämna riksdagen efter valet kan SD få över 10 procent. Det skulle ge partiet ett enormt övertag i valet 2018. De partier som då inte suttit i riksdagen får enligt gängse praxis inte vara med i valdebatterna.

De flesta människor vet vid det här laget vad SD står för. Rapporteringen om partiets bravader har varit intensiv. Exempelvis fick tidningen Expressens avslöjande i höstas om SD-topparna som gick omkring med järnrör i Stockholms city enorm publicitet. Detta till trots, som i ett annat parti hade betytt total kollaps, ligger SD stadigt över 10 procent i opinionsmätningarna. Hur är det möjligt?

Det växande stödet för SD verkar inte påverkas av skandaler. De sakpolitiska frågorna man torgför verkar vara större än partiet. Säkert finns det klassiska missnöjesyttringar bakom de höga opinionstalen, men minst lika viktigt är nog en svårdefinierad känsla i befolkningen för Sverige som en förhållandevis jämställd nation vilande på en värderingsmässigt luthersk-kristen bas. Jag gissar att islam, som givetvis står på en annan värdegrund än den kristna, skaver mot svensk självbild. Inte minst i frågor om synen på kvinnan och hennes värde i förhållande till mannens.

I svenska medier kan man ibland ana en förvåning över SD:s ökning. Men är det verkligen så konstigt när hela 45 procent av svenskarna enligt SOM-undersökningen faktiskt vill se en minskad flyktinginvandring? Man kan naturligtvis ha många åsikter om det, men det går inte att bortse från fakta. SD:s frågor är i linje med stora delar av opinionen. Frågan vi bör ställa oss är inte varför SD ökar, utan varför svensk allmänopinion blivit kritisk till invandring.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar