Kristen enhet i nytt perspektiv

Frågan om kristen enhet har fått en förnyad aktualitet genom de fusioner som skett på frikyrkligt håll, nu senast genom bildandet av Equmeniakyrkan.

Samtidigt har perspektivet öppnats genom ett växande intresse för relationen till de historiska kyrkorna, inte minst genom Ulf Ekmans något gåtfulla förhållningssätt till den Katolska kyrkan. Vissa drag i trosrörelsens attityd till andra kristna i början på 80-talet var obekväm för min egen känsla för kristen enhet, därför gläder jag mig åt en allt större öppenhet från Ulf Ekmans sida mot kristenheten som helhet. Att den Katolska kyrkan idag rymmer miljoner andefyllda troende har säkert haft betydelse för hur den karismatiska delen av kristenheten relaterar till katoliker på det personliga planet.

Så, var befinner vi oss idag och vad betyder öppenheten för den helige Ande som utgångspunkt för att bejaka enheten mellan kristna i skilda kyrkor och traditioner?

Jag tror att vi måste komma till en gemensam klarhet om församlingens/kyrkans väsen. På en nivå finns det en spänning mellan den institutionella och andligt/pneumatiska dimensionen som uttrycksform för enhet. Den Katolska kyrkan och frikyrkligheten som organisatoriska strukturer utgör polerna i detta spänningsfält.

Är den nytestamentliga församlingen i sin förlängning en kyrkoinstitution eller endast den helige Andes gemenskap mellan Jesu lärjungar? Den frågan är en utmaning inte minst för frikyrkorörelsen när den söker ett alternativ till sin folkrörelseidentitet.

Frikyrkor som kyrkosamfund betraktade, har kommit till vägs ände när det gäller att utgöra ramen för en strukturell manifestation av kristen enhet, även om friförsamlingens idé om församlingen som de troendes gemenskap naturligtvis innehåller en omistlig evangelisk substans.

Detta innehåll kommer att leva vidare och förstärkas därför att det är identiskt med Kristuslivet självt, men vi behöver frigöra oss från historiska fördomar, som avskärmar oss från andra delar av kristenheten. Framför allt måste vi söka en referensram som är tillräckligt stor för att urskilja Andens verk i dess fullhet.

Endast Guds rike som den helige Andes domän kan vara riktmärket för kristen enhet.Kyrkan är ett tecken för Guds rike och detta måste få en större betydelse för förståelsen av kristen enhet.

Kyrkan som Kristi kropp är en stark utmaning till enhet i betydelsen kärleksfulla relationer till varandra som troende, men enhetsfrågan måste lyftas till en fråga om Guds rike eftersom det är Guds yttersta syfte. Det är först på den nivån som vi förstår innebörden av att vara ett Guds folk.

Endast som ett folk kan vi manifestera frälsningsverkets fullhet. Församlingen/ekklesia skall representera en begynnande upprättelse av hela livet i alla dess relationer till skapelsen och de ordningar för människans liv som var från begynnelsen.

Inom ramen för ett liv i Guds rike kan vi utveckla vår integritet som Guds folk samtidigt som vi bejakar vårt förhållande till världen med samma generositet som Gud, när han låter det regna över både onda och goda.

Kristen enhet måste innefatta en förståelse av Guds rike som kultur. Vi måste bli frimodigare att stå upp för en gudsrikeskultur på skapelseordningens grund utan att därför bli moralistiska i våra omdömen om andra människors sätt att leva.  

Det är i perspektivet av Guds rike som det andliga ledarskapet inom olika traditioner måste söka Gud tillsammans. Jag tror att Guds rike som en folkgemenskap också måste få ett uttryck i någon form av strukturell gemenskap.

En tid levde jag starkt i tron på att den enkla husförsamlingsgemenskapen var ett fullödigt svar på frågan om vad ekklesia/församlingen är. I det avseendet känner jag idag en större ödmjukhet och respekt inför samfund och kyrkostrukturer som ansatser för att gestalta ett samlat kristet vittnesbörd.

Kristen enhet handlar inte bara om känslomässig bekvämlighet i våra relationer eller organisatoriska synergieffekter. Vi är ett folk och som sådant har vi tillräckligt mycket gemensamt för att bära upp en alternativ kultur och moralisk ordning mitt i ett sekulariserat samhälle.

Slutsatsen för mig blir att Guds rike är den enda vision som är tillräckligt stor för att innefatta allt vad Gud syftar till. Hela enhetsfrågan måste lyftas upp på denna nivå.  Det är vår stora utmaning inför framtiden.

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt