Våra drömmar kan betyda så mycket ...

Han stod där en augustidag för 50 år sedan, den svarte baptistpastorn och frihetskämpen Martin Luther King, vid  Lincoln Memorial i Washington och hade 250 000 personer som åhörare. Och han talade de klassiska orden, som fortfarande utmanar oss: ”Jag har en dröm  att mina fyra små barn en dag kommer att leva i en nation där de inte kommer att bedömas efter sin hudfärg utan efter sin karaktär …”

Så mycket kan en dröm få betyda. Men det finns en historia bakom talet.

Alldeles i närheten av Martin Luther King, när han höll sitt tal denna dag, satt den svarta gospelsångerskan Mahalia Jackson. Martin Luther King hade inlett sitt skrivna tal ganska formellt och talat om hur det var att leva som svart i Amerika 1963 och de skamliga förhållanden som fortfarande rådde 100 år efter slaveriets avskaffande. Halvvägs in i sitt tal hör han Mahalia Jackson ropa: ”Berätta om drömmen, Martin, berätta om drömmen …”

Då lade Martin Luther King sitt tal åt sidan och började tala fritt utifrån en utmaning hon hade hört honom presentera i andra sammanhang och nu påminde honom om.  Då gick plötsligt King från ”prosa till poesi, från den politiska talarstolen till predikstolen”, berättar bland annat International Herald Tribune inför 50-årsminnet av talet. Martin Luther Kings röst och engagemang förändrades, när han började teckna en strålande vision av hopp för vad Amerika kunde förändras till.

När jag läste om händelsen 50 år senare, på väg från Nordamerika dessa dagar, då  gick mina tankar till att så mycket kan ett tal fött i engagemang, vision och nerv betyda. Och så mycket kan en vän betyda som vågar höja sin röst, vara med och vägleda, likt Mahalia Jackson.

När vi idag ser ut över vår jord och registrerar allt av förtryck, lidande, hopplöshet, så vet vi också att människor som bärs av ett patos, en övertygelse, en hängivenhet, de kan förändra så mycket och sätta igång en rörelse, som ingen riktigt kan överblicka.

När vi möter olika situationer och människors livssituationer, eller egna upplevelser där vi misströstar, kan vi ändå välja fokus. Vi kan välja att se det omöjliga, mörka eller tro att det finns någon som samverkar med oss till radikalt förändrade möjligheter och förhållanden i vår situation, i vår kyrkas situation och i vårt land och vår värld.

Profeten Jesaja skriver i Jesaja 43:18-21: ”Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig, för att jag frambringar vatten i öknen, floder i ödemarken, så att mitt folk, det utvalda, får dricka, det folk som jag har skapat åt mig. De skall sjunga mitt lov.”

Det handlar inte om ett blåögt, orealistiskt hopp. Det handlar om att luta sig mot en historisk verklighet, som blev kraften och beskyddet så att flera miljoner slavar kunde lämna Egypten en gång.

Det handlar om en liten grupp rädda, frågande personer som antog utmaningen de fått av Jesus innan han lämnade jorden, att de skulle uppfyllas av kraft och förkunna hoppets budskap över hela världen.

Martin Luther King blev en av dem i modern tid, som tog emot drömmen, kraften, möjligheterna. Desmond Tutu i Sydafrika eller Nelson Mandela är andra. Frågan är vad du och jag gör med det arv som getts till oss. Gräver vi ner det eller låter vi det blomma ut? Martin Luther King är bara en av många, som inte fick se mer än en bråkdel av det som vi ser idag av förändringar. Allt är inte bra, många svårigheter återstår. Men de som väljer möjligheternas fokus och räknar med Honom ”som håller hela världen i sin hand”, de har en helt annan utgångspunkt.

Vågar vi låta våra drömmar förverkligas?

Per Danielsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.