Israel tar fram sina gasmasker

En orkan av våld och hat plågar människor i Syrien, där inbördeskriget rasar med oförminskad styrka. En hel värld är upprörd över den gasattack som drabbat civilbefolkningen i Damaskus. Bilder av barn som förtvivlat kämpar för sin överlevnad har nått oss i alla medie­kanaler.

FN är lamslaget av Rysslands och Kinas vetomakt i säkerhetsrådet. USA försöker samla en koalition för ett militärt ingripande baserat på ett humanitärt och moraliskt mandat. När detta skrivs vet vi att England dragit sig ur den tänkta koalitionen. Vilka andra länder som sluter upp är oklart, men Obama är fast i sin övertygelse att den syriska regimen är ansvarig för gasattacken och att ett militärt ingripande är nödvändigt, även om USA måste göra det utan stöd av vare sig FN eller någon annan nation.

Rysslands och Syriens utrikesministrar har varnat för konsekvenserna av ett ingripande utifrån. Deras uttalande kan närmast uppfattas som ett hot om att sätta hela Mellanöstern i brand. Den kaldeiske biskopen i Aleppo fruktar för att ett militärt ingripande kan leda till världskrig. Uppladdningen av ryska och amerikanska krigsfartyg utanför Syriens kust är olycksbådande.

Med tanke på Syriens nära förhållande till Iran och dessa båda länders stöd till Hizbollah, kan man frukta att en attack på Syrien skulle tas som en anledning till att dra in Israel i konflikten. Detta är så mycket mer troligt som att det i så fall skulle vara det effektivaste sättet att slå mot USA:s intressen i regionen.

Regeringen i Israel har inga illusioner om vad en sådan utvidgning av kriget skulle innebära. Israel befinner sig alltså som så många gånger tidigare i stormens öga.  Civilbefolkningen i Israel börjar redan se över sina gasmasker och presidenten Shimon Peres varnar för att ett anfall mot Israel från Syriens sida kommer att slås tillbaka med Israels totala militära kapacitet.

Om man tar allt det sagda i beaktande, måste slutsatsen bli, att det internationella samfundet måste söka andra vägar att reagera på den syriska regimens fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter. Konsekvenserna av ett militärt ingripande är oöverskådliga. En återhållsamhet från USA:s sida behöver inte i det läget uppfattas som en svaghet eller brist på trovärdighet.

Hotet om fortsatt användning av kemiska vapen kvarstår visserligen. Regimen har inte skrivit under konventionen om förbud mot kemisk krigföring. Syrien har tillverkat nervgas i stor omfattning och ligger med stora lager.  Det är stor risk att dessa lager när som helst kan komma på drift. Det kanske redan har skett, eftersom man inte med säkerhet kan fastställa vem som utlöste den nu aktuella gasattacken.

Inbördeskriget i Syrien utvecklas mer och mer till ett sekteriskt krig mellan fraktionerna sunni och shia inom islam vilket försvårar en politisk lösning. Den här tendensen förstärks av hur länderna i arabvärlden positionerar sig i förhållande till de stridande grupperna. Iran och Saudiarabien representerar här de två ytterligheterna och stöder olika parter i konflikten.

Hur detta påverkar islams trovärdighet på sikt är svårt att sia om men det är uppenbart att den här spänningen i den muslimska världen har präglat det politiska utfallet av den så kal­lade ”arabiska våren”, inte minst i Egypten. Det finns en risk att dessa motsättningar och religiösa värderingar exporteras med flyktingströmmarna till Västeuropa. Det gäller inte minst attityden till Israel.

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.