Några reflexioner kring midsommarkonferenserna

Fortfarande kan jag från min ungdomstid på Torpkonferen-sen höra den legendariske evan-gelisten Frank Mangs på sin mjuka finlandssvenska inbjuda den som ville bli frälst att komma fram till botbänken. Från estraden sjöng Torpsångarna Ljuvligt och kärleksfullt Jesus hörs kalla. Kalla på dig och på mig. Då och då byttes sången och musiken mot Emil Gustafsons Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen. Jesus frälsar, frälsar härligt, varje dag han är min vän. Snyftningar och skratt blandades med böner och hallelujarop i den gamla ladan. Många grät när de kramade om nära och kära som kanske efter år av förböner hittat hem.
Utanför ladan övergick dagsljuset i en skymning som snart övergick i morgonrodnad. Natten var som förtrollad och dofterna från nyslaget hö sökte sig in i parken där många samlades runt bönestenarna eller bara promenerade stilla i ett hav av salighet.

Nu är det högsäsong för frikyrkofolkets midsommarkonferen-ser. Överallt i hela Sverige sam-
las väckelsens arvtagare som nu är dagens kristna ”Till bön och till lovsång.” Nyhem, Ralingsås, Lapplandsveckan i Lycksele, Strandgården, Hjälmargården, Uskavi. Antalet besökare skiftar men sammanlagt rör det sig om hundratusentals människor som söker sig till dessa konferenser.
Naturligtvis är traditionen stark för alla som kan vara med i år igen, som alla andra år. Torpkonferensen kan snart fira 130-årsjubileum. Då var Sverige ett fattigland i Europa, men folkrörelserna bröt fram och bidrog till att ett nytt Sverige kunde byggas. Dagens Sverige har inte mycket gemensamt med det Sverige som fanns för 130 år sedan. Men längtan efter ett gudsmöte där himlen känns nära och ett nytt hopp för framtiden tänds är lika stark nu som då. Fort-farande är gemenskapen mellan människor som tror och en lika klippfast övertygelse om att Gud finns och vårdar sig om också mig de band som håller konferensfolket samman.
Om vi går utanför de ”fromma” mötesplatserna och ser oss om i Sverige så är det tyvärr knappast någon som känner till eller bryr sig om det som händer i Torp eller på andra midsommarkonferenser.

Ingen av alla de journalister eller politiker som annars bekymrar sig över våldsamma huliganer eller nersupna ungdomar tycks intressera sig för det faktum att de kristna konferenserna trots att tusentals människor samlas alltid är så lugna och fredliga. Inga kravallutrustade poliser behövs för att hålla ordning på mötesbesökarna i Torp eller Nyhem. Det enda som brukar påminna om en ordningsvakt är de funktionärer som utrustade med en båtmössa visar var parkeringarna finns. På de kristna konferenserna umgås alla generationer med varandra och glädjen och vänligheten människor emellan är typiska för konferensandan.

Det är faktiskt läge att ställa frågan om våra arrangemang har blivit så slutna att allt det goda som finns i förkunnelse, bön och lovsång inte letar sig ut till det som förr i fromma sammanhang kallades ”världen”.
Nog borde det som händer på en kristen midsommarkonferens ha lika stort nyhetsvärde som det som händer på Hultsfredsfestivalen, var den nu anordnas. Det gamla budskapet om hur ett bra liv skall levas också i dagens splittrade samhälle behövs nu mer än någonsin tidigare. För ett par dagar sedan rapporterade media att andelen barn som behöver och får psykofarmaka för sin ångest och oro har trefaldigats sedan 2006. Till och med barn som är under ett år gamla äter lugnande tabletter, innan de placeras framför tv:n. Media rapporterade också att Vatikanen anordnade en konferens om denna skrämmande utveckling. Forskare inom området från hela världen hade inbjudits att diskutera frågan och försöka komma med lösningar. En klok italiensk professor sade bland annat att om föräldrar ger sina barn mera kärlek, för-
troende, tillit och närvaro skulle inte dessa piller behövas. Vad är detta om inte Jesu ord om fadern som inte ger sin son en sten eller en orm när han ber om bröd.

Tänk om någon av alla våra kristna midsommarkonferenser ville och vågade ta upp frågan om barnens situation i dagens samhälle. Förmodligen skulle alla politiskt korrekta opinionsbildare och makthavare reagera med hårda ord och kasta ut sina vanliga beskyllningar om skuldbeläggning och konservatism. Men vem bryr sig om det. Dagens konferensbesökare som är arvtagare till väckelsens bärare vet att Bibelns budskap fortfarande är aktuellt. Gårdagens ledare hade mod att stå för och föra fram sina åsikter även om de kastades i fängelse eller till och med utvisades ur landet.

Vi skall naturligtvis vara tacksamma för de välsignelser och den gudsnärvaro som vi känner i hallelujastämningen i en midsommarkonferens. Men denna glädje får inte stanna hos mig själv utan den måste omsättas och genereras till att jag med mod och kraft kan ta upp kampen mot de nedbrytande krafter som finns i vårt samhälle.

Bert Stålhammar
Professor emeritus
i pedagogik

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt