Självupptagenhet, frikyrkans stora frestelse

När Pingst möts på Nyhem och Evangeliska Frikyrkan möts på Torp vad står då i fokus? Är det den ”goa stämningen”, folkfesten och mötet med sig själva eller är det Sveriges andliga hälsa? Är det det egna medlems-
tappet eller den moderna människans längtan efter andlighet och eviga värden? Är det det egna behovet av gudsmöten i den ”pentecostala kicken” och den ”evangeliska analysen” eller är det världens nöd och rop på rättvisa, fred och kärlek?
I en version av den gamla grekiska berättelsen om Narcissus kommer han i sin oändliga längtan efter kärlek fram till en silverklar källa. När han lutar sig ner för att dricka dess vatten ser han plötsligt en förtjusande yngling, sin egen spegelbild, i källan. Hans öga blir aldrig riktigt mätt på att se den strålande bilden. När han en dag sträcker sig ner för att krama om den vackra mannen nere i vattnet, kan han naturligtvis inte nå honom. Spegelbilden bryts sönder och Narcissus avlider. Vid platsen för hans död, står en blomma, den vita narcissen, en pingstlilja – nej, det är inget retoriskt knep från min sida – Narcissus är berättelsen om ynglingen som dör av sin kärlek till sig själv.

Det kan tyckas vara provocerande att ta en utombiblisk berättelse för att utmana två väckelserörelser som betytt så mycket för så många. Det är en berättelse, som i många avseenden beskriver den moderna människan. För henne är spegelbilden av sig själv viktigare än något annat. Hon vill se sig själv, sin egen skönhet och sitt eget värde. Får hon
det uthärdar hon livet. Självupptagenhet är vår tids religion.
Men berättelsen om Narcissus kan också, om inte trenden vänder, bli berättelsen om två frikyrkor – som blossade upp, växte och frodades, levde ett århundrade eller två och försvann – som förlorade sig i sin kärlek till sig själv.
Evangeliska Frikyrkan, som främst har sina rötter i Örebromissionen, men också i Helgelseförbundet och fribaptismen, är i grund och botten en missionsrörelse. När John Ongman grundade rörelsen 1892 fanns en vision. Budskapet om Jesus skulle ut. När Örebro missionsskola grundades 1908 stod uppdraget i fokus. Evan-gelister och predikanter skulle utbildas för att utbreda Guds rike, för att plantera församlingar och förändra världen. För detta var unga förkunnare, män och kvinnor, beredda att offra civila karriärer. Vad är Evangeliska Frikyrkans fokus idag?

Pingströrelsen likaså, är i grund och botten en missionsrörelse. Fokus har egentligen aldrig varit strukturer och kyrkosystem. Pragmatism, både teologisk och strukturell, har präglat rörelsen, bara evangeliet kommer ut. Jesus kommer ju snart. Om man ska skriva något sammanfattande om Lewi Pethrus, pingströrelsens förgrundsgestalt i Sverige, är det just hans fokus på att dela evangeliet. Det blev också temat på hans sista, närmast legendariska, predikan just på Nyhem, platsen där miljoner samlats in för mission och evangelisation. Vad är Pingströrelsens fokus idag?

Narcissus dog av kärlek till sig själv. Blev en vacker liten lilja, som visserligen gläder oss fortfarande, men ändå ”bara” en lilja. Jesus dog av kärlek till människor i denna värld. Han har betytt mer för historien är någon annan. Mellan båda dessa, ett avstånd lika långt som öster är från väster och ändå så nära. Därför blir min fråga till båda dessa väckelserörelser. Vem älskar du? Vem är du beredd att dö för? Din död avgör ditt öde. Må Gud välsigna er båda.

Ulf Sundkvist

Fotnot:
Berättelsen om Narcissus gav oss begreppet narcissism som betyder just självupptagenhet.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.