Andliga analfabeter

Vid ungefär denna tid förra året skrev Islamiska föreningen i Fittja ett medborgarförslag till Botkyrka kommunfullmäktige. Skulle det vara möjligt för den muslimska församlingen att ha böneutrop från Fittjamoskéns minaret? Sedan dess har kommunen handlagt ärendet. Det är lätt att föreställa sig politikernas vånda: Vad är nu detta? En fråga om yttrandefrihet? Religionsfrihet? Är det vi kommunpolitiker som ska fatta beslut i denna fråga?
Förra veckan kom de fram till att muslimska böneutrop inte alls är en fråga för fullmäktige, det har det aldrig varit. Det har hela tiden handlat om felskrivning i detaljplanen för området runt minareten, och den ska fullmäktige under kommande vecka istället revidera.

Ett böneutrop från en minaret, en muslimsk Adhan, är en form av offentlig trosbekännelse. Och trots att många närboende med största sannolikhet kommer att höra denna andliga kungörelse har kommunen ingen principiell ståndpunkt i frågan. Ett muslimskt böneutrop heter nämligen ”förstärkning av ljud i det offentliga rummet” på sekulär myndighetssvenska, och som sådant kan det jämställas med en utomhuskonsert eller torgmöte med högtalaranläggning. För detta krävs istället tillstånd – av polisen.
Låt oss backa några veckor. Det är snart december och kommunanställda rektorer vrider och vänder på sig inför adventsfirande och julavslutningar. Vågar de låta barnen gå till kyrkan? Statliga Skolverket skyndar genast till undsättning och sammanställer tydliga riktlinjer: ”Föräldrarna ska känna sig trygga i att barnen inte blir påverkade i någon trosriktning”, slog verket fast på DN-debatt (25/11) och verkade påskina att advent och kristen tro är något farligt.

Att staten är sekulär, vilket nog de flesta i Sverige uppskattar, innebär inte att samhället är det. Våra kommuner och myndigheter måste därför ha bättre kompetens vad gäller medborgarnas andliga vardag. Det går inte att likställa muslimska böneutrop med utomhuskonserter och samtidigt kräva att adventssamlingar i en kristen kyrka ska vara sekulära. Gör man det har man som företrädare för det offentliga Sverige både olika måttstockar och en naiv syn på vad som är förkunnelse. Det är hög tid att svenska kommuner och myndigheter blir behöriga i tros- och livsåskådningsfrågor.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar