Medan barn lagar skallar med stoft från döda
Veckans kommentar Publicerad: 2012-12-13 15:14
Att tafattheten inför livsfrågorna tilltar har vi sett flera exempel på denna december. Skolverkets märkligt snäva lagtolkning vad gäller adventsfirande och julavslutningar i skolans regi är ett bra exempel från veckan som gick. ”Föräldrarna ska känna sig trygga i att barnen inte blir påverkade i någon trosriktning” skriver Skolverket på sin egen sajt, och menar alltså att tro är något otryggt och farligt, som barn och ungdomar ska skyddas ifrån. Tankefelet verket gör är förstås att den sekularism man på Skolverket företräder är lika mycket religion som vilken annan trosriktning som helst. Eller som Martin Modéus, biskop i Linköpings stift, förtydligar på DN Debatt (26/11), ”… att tala om livsfrågor och medvetet utelämna Gud är inte ett mindre religiöst förhållningssätt än att räkna med Gud. Det är ett annat religiöst förhållningssätt.”
Som en ironisk hommage till debatten om skolelevernas advents- och julfirande sänder i år SVT julkalendern Mysteriet på Greveholm – grevens återkomst, den mest övernaturligt och spiritistiskt inspirerade julkalendern på många, många år. Serien handlar om en familj som flyttar in ett gammalt spökslott. Barnen Benny och Saga tillsammans med husspökena Staffan och Jean och ett skelett försöker på olika sätt få kontakt med den döde greven Julius von Dy. När jag av en händelse ser söndagens kalenderavsnitt lagar karaktären Benny skallen på ett skelett med murbruk av stoftet från den kremerade greven. Spökena blir så förfärade över tilltaget att de gör korstecken över bröstet och utbrister ”heliga guds moder”. Spöken som gör korstecken i barnteves julkalender. Intentionen är förstås att detta ska bli komik, men frågan är om det hade kunnat passera så obemärkt om det varit humorprogram för vuxna. Och i vilket annat land hade detta kunnat sändas?
Nog är det märkligt att kristen andlighet av en myndighet anses otrygg och farlig samtidigt som den statliga barnteven är ett sammelsurium av döda, spöken och hemlös andlighet. Förlorarna är förstås våra barn och barnbarn som går miste om möjligheten att få välja livsåskådning. Det finns oändliga djup i det kristna julfirandet och ansvaret att berätta om dessa vilar allt tyngre på den lokala kyrkan och kristna föräldrar. Åke Hällzon
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|