"Den andliga världen är verklig"

Den här veckan kommer gravarna på kyrkogårdarna att smyckas av stearinljus och lyktor. Det har vuxit fram en spontan kultur med sådana riter just kring Allhelgonahelgen. Jag tror man får se det som ett av många uttryck för den öppenhet för andlighet som finns ute bland människor idag.
Egentligen är det en växande trend ända sedan 60-talet. Från att ha varit ett mer eller mindre suspekt ämne har hela måväl-kulturen blivit en marknad för andlighet med skiftande innehåll. En del av denna andlighet hämtas från för oss i Sverige exotiska religioner – främst hinduism och buddism. Med tiden har det skett en förskjutning åt en mer öppen och ostrukturerad andlighet, med inslag från olika källor. Man vill känna sig fri att vara ”andlig” på sin egen fason.
Därför kan andlighet idag inte definieras endast i termer av religion. Detta är en mycket viktig förändring som påverkar människors förhållningssätt. Detta gör att man heller inte uppfattar vissa meditationsmönster eller riter som religiös praktik.

Den senaste tiden har det varit en debatt om huruvida yoga är en religiös praxis eller en neutral metod för avslappning och meditation. Frågan har blivit aktuell därför att en del skolor har infört yoga som ett självklart alternativ för eleverna. Eftersom man i grunden inte räknar med andevärlden som en realitet tror man sig också kunna använda sig av vissa delar av hinduism eller buddism utan att bli påverkad av dess andliga innehåll.
Detta förhållningssätt ser vi mer och mer av även på kristet håll. Det är hög tid att resa upp en större tydlighet på det här området. Många kristna saknar en realistisk förståelse av andlighet som en sfär av inflytande på vårt liv.
I ett kristet perspektiv är det endast kristen tro som rör sig med en ”deklarerad andlighet”. All andlighet som inte bär Jesu Kristi karaktär är demonisk andlighet. Detta är utgångspunkten för att kunna orientera sig i den andliga sfären med trygghet och urskiljning. (Att kultur i form av musik, konst och skönhetsupplevelser också har en viss andlig dimension är jag medveten om, men på delvis ett annat plan än det jag här främst vill fästa uppmärksamheten på.)
Det förrädiska med många av de meditationsriter som männi­skor hänger sig åt och som också fått en legitimation inom kristenheten är, att dessa bygger på att man förbehållslöst öppnar sitt sinne mot den andliga världen.
Utan fokus på Jesus som person inbjuder en sådan öppenhet till ett okontrollerat inflytande från ockulta andemakter. Djävulen har ingen respekt för vår integritet. Han tar det han kommer över, och gärna med list.
Kristen andlighet är aldrig ett passivt förhållningssätt. Jesus är alltid tydlig med sitt anspråk på vår överlåtelse och tar aldrig större makt över oss än det vi bejakar med vår kärlek till honom.

Det är viktigt att vi förstår att det sker ett paradigmskifte i hur människor idag rör sig med andlighet utan att definiera det i termer av religion. Det kommer att kräva ett nytt sätt att argumentera för att samhället skall förhålla sig religiöst neutralt till vad som förmedlas i skola och vård/omsorg.
Om man endast definierar detta i termer av religion lämnar man fritt fram för riter och metoder som i grunden bär ett andligt inflytande utan att människor ges tillfälle att förhålla sig till detta genom egna val.
Den helg vi har framför oss ger oss anledning att reflektera över hur vi själva lever med vår tro som kristna. Den andliga världen är verklig. Himlen finns på riktigt. De som dött i tro på Jesus är i säkert förvar.
Låt oss leva ut en andlighet som väcker förtroende och möter den hunger efter verklighet som finns ute bland människor vi möter. Detta är den största utmaningen för svensk kristenhet idag!
Religion räcker inte. Det måste vara ande och liv. Endast den helige Ande, Jesu Kristi Ande kan ge vårt liv det innehållet.

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt