Regeringen hade behövt en Josua

Den som kan sin bibel vet att det var Josua som fick leda israeliterna då de skulle ta över Kanaans land som Gud hade lovat dem för flera hundra år sedan. När folket efter 40 års ökenvandring äntligen stod vid gränsen till Kanaan var det många som snabbt ville rusa in i landet som flöt av mjölk och honung. Men Josua var en klok ledare, så han lugnade ner de ivriga och skickade istället in två spejare som skulle ta reda på hur ”landet låg” och sedan rapportera till honom så att den mest effektiva strategin skulle kunna användas.
Jag kommer att tänka på Josua och hans spejare när media dagligen både i positiva och negativa termer skildrar det mångkulturella samhälle som avlöst det en gång så homogena Sverige.
På 70-talet var Sverige det tredje rikaste landet i världen. ”Den svenska modellen” kännetecknad av fred, demokrati, jämlikhet och välstånd beundrades över hela jorden. Den judisk-kristna rätts- och moraltraditionen erbjöd en trygg gemensam värdegrund för det välfärdssamhälle som växte fram. Nu lever vi däremot i ett nytt samhälle helt i enlighet med den regeringsform av år 2010 där homogenitet ersatts med mångkulturalism. Innebörden av detta beslut beskrivs bland annat på följande sätt.
”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla en egen kultur och samfundsliv ska främjas.”

Nationalstaten som idé ifrågasätts också allt mer. Världen är en global by. Hundratusentals männi­skor lämnar sina krigshärjade länder för att söka en fristad någon annanstans på jorden där de kan få trygghet och bygga en ny framtid.
Antalet personer som sökt sig till Sverige som flyktingar eller invandrare av andra skäl har de senaste åren uppgått till cirka 100 000 varje år. Majoriteten kommer nu från Somalia och Afghanistan. Länder med traditioner och värderingar som skiljer sig starkt från de svenska. Sverige är ett av de länder som ställt upp med en så kallad flyktingkvot enligt FN:s rekommendationer. Utöver denna kvot har Sverige tagit emot ett stort antal personer som sökt sig till oss.
”Vi ska stå upp för ett medmänskligt och solidariskt samhälle.” säger integrationsministern Ullenhag när Migrationsverket och mottagande kommuner nu meddelar att resurserna är slut och att det är omöjligt att ge dem som kommer ett anständigt mottagande med bostäder och arbete.

Under denna officiella yta rör sig emellertid en ström i motsatt riktning där många ifrågasätter hur Sverige skall kunna hålla samman i en gemensam värdegrund. Jämställdhet mellan könen är till exempel en komplicerad fråga. I förskolan försöker genuspedagoger lära pojkar att leka med dockor och flickor med bilar medan flickor inom många muslimska länder får lära sig att de är mindre värda än pojkar. Hur religionsfriheten skall tolkas är en annan svår fråga. Skall muslimska böneutrop jämföras med svenska kyrkklockor eller med larmet ”hesa Fredrik ” som en bloggare skrev i Aftonbladet. Inga enkla svar finns. Eftersom ingen av de ansvariga politikerna likt Josua har försökt att ta reda på vad det nya samhället innebär, så uppstår allt fler konflikter och ad hoc-lösningar. Nog är det många som önskar att våra förtroendevalda hade varit lika kloka som Josua för 4 000 år sedan och sänt ut spejare i tid. Då kanske drömmen om ett samhälle där invandrare och ”gammalsvenskar” hade kunnat leva i ömsesidig respekt med bevarande av de kvaliteter som gjort Sverige starkt.

Bert Stålhammar

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt