Inte 1800-talets husförhör!

Migrationsdomstolen och Migrationsverket återupplivar 1800-
talets husförhör, som prästen utförde med byborna, för att pröva deras kunskap om kristen tro. Men till skillnad från prästen, som hade kunskap i ämnet, tycks Migrationsverkets och Migrationsdomstolens tjänstemän sak­na sådan och dessutom empati. I det senaste utvisningsfallet av två iranska kvinnor från Fellingsbro, därför man inte tror att deras omvändelse till kristen tro är äkta, ställdes frågor som närmast har karaktären av kugg­frågor.
I gamla tiders husförhör behövde man inte hotas till livet om man svarade fel. Men från både politiskt och kyrkligt håll har påtalats kompetensbristen i religionskunskap hos dessa myndigheter och dess konsekvenser. Denna gång stoppades avvisningen av flygbolaget Lufthansa, när inte Migrationsverket var beredd att följa internationella rekommendationer.

Det är säkert få som avundas de tjänstemän, som ska bedöma trovärdigheten i de livsberättelser flyktingar förmedlar, när de söker asyl i detta fall i Sverige. Men trots att det är svårt och trots att det förekommer osanning och tveksamheter i de skäl som flyktingar presenterar måste det ändå finnas ett visst mått av medmänsklighet, empati och även inlevelseförmåga och fördjupad kunskap för att bedöma trovärdighet.

Visst finns det de som säkert har brottslig bakgrund, rent av terroridéer, när de vill ta sig in i ett annat land. Och visst finns det de som har så fruktansvärda livsbetingelser ekonomiskt, att de hoppas att ett rikt land i västvärlden ska kunna ge dem en ny framtid. Och ändå kan det inte vara skäl nog, eftersom alla fattiga inte kan få plats på den yta som den rika världen erbjuder. Det måste finnas fler och många olika sätt att skapa en rättvisare värld.
Med det sagt behöver det också sägas att det inte är ett lättvindigt beslut att fly från sitt hemland, rycka upp rötterna i sin egen kultur, lämna släktingar, vänner och sitt eget språk. Och inte sällan är det knappast de som kanske bäst skulle behöva nya möjligheter, som ens kan klara en flykt.
Men när man hotas till livet, när man inte fritt får utöva sin religiösa övertygelse, när grundläggande mänskliga värderingar som yttrandefrihet, religionsfrihet förtrampas av makthungriga, då är situationen en annan.
Ska jag ta vara på min broder, frågade Kain en gång? Eller för att följa ett annat spår av honom som betonade att den rykande veken inte ska släckas och det knäckta strået inte ska brytas. Hans son betonar också att den är en sann medmänniska som inte går förbi en slagen.

I fallet med de avvisade iranska kvinnorna, som flytt dödshot efter påstådd otrohet och sedan mött kärleksbudskapet i en kristen församling och valt att följa i fotspåren av Mästaren från Galiléen, där är det fantastiskt att konstatera vilken kraft det är i en samlad kyrkas protester.
De som har levt nära flyktingar, de som hört deras berättelser om dödshot och sett deras sår efter misshandel och kunnat utläsa sargade själsliga sår, de har en annan bild än den som ryms i ett protokoll och bakom fyrkantiga och känslolösa frågor.
Det är dags för Migrationsmyndigheter och Migrationsdomstolar att fundera över rättssäkerhet och att det behövs kunskap för att förstå varför en människa flyr. Sista ordet är inte sagt fast ett protokoll är skrivet.
Hemmets Vän 20 september 2012

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare