Är frihet alltid så hälsosamt?

Människans frihetsprojekt har gamla anor. Huruvida kampen varit rätt och riktig går att säga först efteråt, om ens då, men att vi alltid strävat mot mer frihet är ett faktum. Frågan är bara om det per definition är hälsosamt med allt mer frihet på allt fler områden. Somliga verkar mena att all frihet som inte skadar någon är god frihet. Och alla skulle nog hålla med om att den enskildes frihet att gå runt i sitt kvarter med ett laddat automatvapen bör vara begränsad. Men på många andra områden är det betydligt svårare att ringa in vad som är skadligt och vad som inte är det.
Den fria kärleken är ett bra sådant exempel. Dess förespråkare menar att om båda parter (eller önskat antal) är ”med på det” så kan ingen klandras. Men hur lätt är det inte att erfara en bitter eftersmak av något som man trodde att man var ”med på” och hur kan man efteråt inte önska att man hade avstått.

Som kristen tänker jag mig att det finns Någon som har ett mer övergripande perspektiv på tillvaron än vad jag har. Någon som står utanför rum och tid, ja, som rentav har skapat rum och tid och allt som ryms i dem. Om det är så att denne Någon också skapat mig så verkar det troligt att han har en tanke, en vilja med hur jag ska ta vara på livet jag fått. Och om det, vidare, är så att denne Någon påstås ha förmedlat sig verbalt med människorna så torde dessa ord äga viss tyngd för mig och de val jag kommer att göra. Det skulle kunna bli så att jag i somliga fall kommer att tänka och tycka vissa saker som kanske motsägs i dessa ord – och hur gör man då? Ja, även om jag inte gillar det så förstår jag logiken i att den där Någon som står utanför rymd och tid och som hittat på mig nog har bättre koll på läget än jag själv har.
Å ena sidan verkar denne Någon bejaka människans frihet. Den unge sonen får, om det behagar honom, ge sig ut i världen och förslösa sitt arv. Vi får – av någon märklig anledning – bete oss illa mot våra närmaste, mot människor långt bort och mot skapelsen och den här förmenta släppheten kan irritera oss.

Å andra sidan: om jag godtar tanken på att vara skapad och om jag underordnar mig principen att Guds ord väger tyngre än mitt eget så har jag ju däri ett korrelat till min frihetslängtan. Genom att väga min längtan mot Ordet så kan jag få en aning om hur Gud ställer sig till det jag längtar efter. Då kan jag förstå att sådant som jag, vid första anblick, tyckte verkade helt oförargligt kanske är sådant Gud vill skydda mig mot (även om jag inte själv – ännu – förstår varför).
Denna insikt kan medföra såväl frustration som ett slags frid. Frustration över att jag har en överordnad som jag inte kan bortse från. Frid när jag lär mig att vila i det beroendet, som babyn hos sin mamma. Jag behöver inte förstå allt, men jag litar på att han som skapat mig vill mig väl.

Idag kretsar frihetslängtan för många kring sexuell identitet. Hur ska man som kristen förhålla sig till just denna särskilda frihetskamp? Här är några möjliga hållpunkter:
1. Den är en naturlig följd av människans medfödda strävan att skaffa sig frihet inom allt fler områden.
2. Den är en oundviklig effekt av alltför mångas alltför långvariga vistelse i diverse garderober, en tystnadens kultur som kyrkan indirekt har sanktionerat genom att inte vilja eller våga ta i problemet med homosexuella känslor.
3. Den är extremt individualistisk och sätter den enskildes drifter och önskningar i centrum på ett sätt som knappast kan gagna henne och som, i längden, inte kan leda någon annanstans än in i den stora ensamheten.
4. Den erkänner inte någon auktoritet utanför den enskilde och kan därför sägas ha en inneboende ateistisk potential.
5. Den polemiserar mot den kristna tanken att Gud har skapat människan till man och kvinna och att livet som vi fått är en gåva som vi har ansvar att förvalta, så långt det är möjligt i enlighet med Guds vilja.
6. Den mänskliga historien är i sig ett bevis på att Gud bejakar människans fria vilja men visar också att så fort vi, som Adam och Eva, lyssnar till andra röster än Guds så kommer denna fria vilja ofelbart att leda oss vilse. Frihet utifrån kristen synvinkel är därför att å ena sidan erkänna sin längtan, å andra sidan att lägga denna längtan i Guds händer och låta honom forma den.

Anna Sophia Bonde
präst i Svenska kyrkan
fellow i Claphaminstitutet

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt