Larserics radioröst hörs ännu

Fem år gammal låg Lars­eric Janson med dubbelsidig lunginflammation i hemmet i Kopparberg. Den kvällen berättade läkaren på hembesök för föräldrarna: ”Larseric kommer inte att överleva natten.” Men trots sin svaghet reste han sig i sängen och protesterade: ”Jag inte dö, jag bli präst.”
Idag närmar sig skodirektören, radioproducenten och själavårdaren Larseric Janson 89 år. Fortfarande är han fullt verksam i S:ta Clara kyrka med själavård, förbön, lokal-tv-program, och närradioprogram i Filadelfiakyrkan i Stockholm.

– Mina föräldrar kom från enkla förhållanden. Pappa drev diversehandel i Bergslagen och hade finskt go och ett våldsamt temperament, som han efter sin omvändelse hyfsat lyckades tygla. Min morfar var skogvaktare, men han fick lunginflammation och dog, så min mormor blev ensam med tio barn vid 40 års ålder. Jag älskade min mormor, hon var oerhört gudfruktig.
Den sista tiden av hennes liv bodde hon i Larserics barndomshem. Hans föräldrar var rädda att hon inte fick den ro hon behövde, när han satt hos henne och lekte. Men då sa hon: ”Var rädd om pojken. Han kommer att tala till många folk. Han kommer att bli ett vittne för Gud!”
När han var tolv år flyttade Larserics familj till Örebro och föräldrarna blev medlemmar i Elimförsamlingen, pingstkyrkan i Örebro.
Lämnade församlingen
Men under gymnasiståren lämnade Larseric församlingen. Efter studentexamen började han leva livet i samband med värnplikten i Skövde. Det blev lokalrevy och musik, men mitt under en revy när Larseric satt vid flygeln, upplevde han hur Guds Ande började tala: ”Det här är inget för dig! Det här är inte ditt liv!”
– Allt var förspänt för mig där med revyspelandet och jag skulle samma kväll träffa revyprimadonnan. Men känslan försvann inte och jag tänkte: Det är ju som fördärvat. Man får aldrig vara i fred. Nu är det morsan som ber där hemma i Örebro igen.
Tillbaka i Örebro följde han med på ett väckelsemöte i Dylta­bruk och när sångarna sjöng, kände sig Larseric träffad av budskapet i de enkla sångtexterna.
– Då säger jag inom mig: ”Gud om du finns, så får du ta emot mig. Här är jag!” Den kvällen upplevde jag en frälsning som fullständigt omskapade mig. Jag blev som berusad och glädjen inom mig var enorm.

Läs mer i Hemmets Vän nr 30 – 2012

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer