Feminister vill göra Gud till en "hen"!

Den här veckan är jag inbjuden av Sveriges Radio att diskutera Guds egenskaper i ett program som ska sändas i P1 under sommaren. Det är Helena Myrstener, präst i Limhamns församling som vill att Svenska kyrkan ska sluta be ”Fader Vår” och istället tala om Gud som ”hen”, i motsats till han. Kvinnliga präster med stark feministisk inriktning har ganska länge arbetat för att tala om en kvinnlig gud. Nu ska gudsbilden förändras till att vara helt neutral, varken han eller hon, utan ”hen”.
Tanken är att Gud ska uppfattas som en spegelbild av människan. Därför ville feministerna inom teologin att Gud borde vara en kvinnlig gudinna och inte en gudomlig Fader. Bibeln beskriver att Gud skapade människan till sin avbild. Meningen är att vi ska avspegla Guds egenskaper i våra personligheter. Men för Helena Myrstener är det Gud som ska anpassa sig till oss.
I en judisk kommentar över Moseböckerna nämns Guds namn på hebreiska med de maskulina orden Elohim, El, Adonai. Samtidigt beskrivs Guds Ande (Ruach Elohim) med ett feminint ordval. Även Guds härlighet och närvaro beskrivs med ett feminint substantiv, nämligen ”Shekhinah”. Gud är vår Fader och det är så vi talar till honom i exempelvis bönen ”Fader Vår”. Det är en trons bekännelse inför skapelsens Gud.

Alla vet att varje människa, liksom varje enskilt djur och den totala växtligheten i vår natur, utgår från det maskulina som befruktar det feminina. Varje kvinna som föder ett barn har befruktats i moderlivet av en man. Även en konstgjord befruktning har sitt ursprung från en man.
När vi talar om Gud som vår Fader gör vi oss medvetna om att Gud är alltings upphovsman. Gud är skapelsens Herre, Han är Domaren och värd vår tillbedjan som evighetens Majestät. C S Lewis skrev en gång: ”De kristna tror att Gud själv talat om för oss hur vi skall tala till honom.”
Guds egenskaper beskrivs också som en moders kärlek. Det står så här: ”Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig” (Jesaja 49:15), säger Herren. ”Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er” (Jesaja 66:13).

Evighetens Gud, oändlighetens Herre, den Gud vi tillber, är inte begränsad till en kropp som är manlig eller kvinnlig, utan Gud är universums ofattbart stora, andliga personliga verklighet. Våra ord räcker inte till för att ge rättvisa åt vem Gud är, men varje försök att våldföra sig på Bibelns egna beskrivningar blir ett brott mot budordet: ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn” (2 Mosebok 20:7).

Det är tragiskt att kvinnliga präster är så fixerade vid sin egen identitet att de inte kan se värdet i något annat än deras egen spegelbild. Idén med att skapa en gudomlig hen-varelse för sin tro, sker i en period när kristendomen ska behålla sin egenart inför en brutal ateism och muslimsk påverkan. Men tragedin är lika omfattande i de sociala konsekvenser det här tänkandet syftar till.

Stanley Sjöberg

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.