Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Turistresa i tysk historia

Debatt Publicerad: 2012-06-14 00:00

Att turista i Tyskland är att resa i historien, än i kyrkohistorien, än i våldets och diktaturens historia.
Över detta ligger nu ett nytt Tyskland, demokratiskt, men med plågsamma, delvis bearbetade minnen. Processen av bekännelse och bättring pågår ännu.
I Erfurt är vi i kyrkan där Martin Luther 1506 fick lägga sig raklång över en gravhäll då han avlade sina löften, när han bytt från juridik till teologi och blivit munk. Gravhällen ligger där än, ett minnesmärke över Johannes Zachariæ, en av de kyrkliga makthavare som 91 år tidigare hade sänt den tjeckiske kyrkoreformatorn Jan Hus till bålet.
En av de talande tillfälligheterna! På just den gravhällen skulle Luther visa sin underkastelse – under den totalitära kyrkoledningen snarare än under Kristus – genom att slänga sig raklång som inför en antik despot. Elva år senare hade han rest sig upp, och spikade 95 teser på porten till den kyrka i Wittenberg där hans grav ännu finns att se.

I Berlins presidentslott Bellevue sitter nu en pastor som statsöverhuvud, en framträdande predikant för demokratiska värden. Ute i staden är många spår av brun och röd diktatur utplånade. Men gator, torg och byggnader är i alla fall just de platser där diktaturen visade sin makt, där ondskan hyllades, där människor i synd och förnedring underkastade sig och bildligt slängde sig raklånga på gravhällen.
I den preussiska kungamaktens paradkvarter vid Unter den Linden står Hedvigskatedralen, den katolska domkyrkan. När nazisterna 1933 krossat alla andra partier, även det katolska, slöt påven och Hitler konkordat om kyrkans ställning och underordning. Det firades med stor högmässa i Hedvigskatedralen. Där hyllades Hitler som en gudfruktig härskare. Efter nattvarden sjöngs de brunas kampsång Horst Wessel-Lied.
Tacktelegrammet till Hitler var skrivet av en katolsk aktivist, Erich Klausener. Året därpå sköt Gestapos män honom vid skrivbordet på arbetet. Hans egen kyrka deltog i att dölja sanningen om den summariska avrättningen.
Nazismens judeutrotning hade fler grunder än rasideologi, den möjliggjordes av idoliseringen av härskares envåldsmakt, liksom av den brygd av missnöjespolitik, gruppfördomar och hets mot demokratins makthavare som nu åter jäser i Europas högerpopulistiska partier.
Katedralen i Aachen, byggd 792-805 av Karl den store, är som konstverk en av Europas största sevärdheter. Som kröningskyrka är den symbol för hur kristen tro underordnats envåldsmakt. Till Adolf Hitler går en linje från Karl den store, över 1700-talets ”upplyste” diktator Fredrik den store (i år föremål för en väldig 300-årsutställning i Potsdam) och kejsar Vilhelm den II.
”Ledarprincipen” hade lång tradition.

Invid konstskatterna i katedralmuseet i Aachen finns ett minnesrum för stadens biskopar. På bild där ser vi Joseph Heinrich Vogt, biskop 1931–37. Något som inte visas upp är Vogts tacktele­gram till Hitler 10 juli 1933, om hur ”stift och biskop med glädje ska delta i byggandet av det nya riket”.
Sådana hädelser finns prov på i hundratal, protestantiska och katolska. Men inte en enda tysk katolsk biskop behövde lämna sin post för det stöd de nästan alla gav till Hitlers regim.
Av historien måste man lära. Synd måste inte upprepas. I huvudsak är uppgörelsen med nazismen, klarsyntheten om hur djupt man föll, genomgripande i Tyskland, och har stärkts med tiden efter ett omfattande förnekande och tigande de första 20 åren efter 1945. Detta gäller både kyrka och samhälle i stort.

I diskussionen om stat, politik och religion finns det centrala här – inte i tjafset där dagens nya intolerans vill stämpla varje kyrko­rum som farligt för barn.
Kristendomen är en befrielsens tro. Den har ofta förvanskats till något annat. Den uppgift en kristen har är att inte ligga platt på magen över gravhällen, och inbilla sig att Kristus dyrkas på det sättet, utan att resa sig upp och i frimodighet gå ut och verka för friheten i Kristus; att ta emot nåden, och kallelsen att verka till medmänniskors bästa i ett fritt samhälle.

Åke Wredén
Frilansjournalist, ersättare (FP) i Jönköpings läns landsting


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Trump fattade rätt beslut
Juluppropet: Att ta emot ett barn på flykt
Finland försvarade vår frihet
KD: Regeringen sviker de äldre
Flytta inte "gränsstenarna"
Ebba Busch Thor och Gösta Berling
Israel äger sitt land
Orange signal mot våld mot kvinnor
Kristna värderingar föraktas och hotas i svenska samhället
Det har ett pris att göra upp med Guds skapelseordningar


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies