Hederskulturen som dödar kan aldrig försvaras

Maria Barin Aydin fyllde 19 förra söndagen. Livet låg framför henne. Studenten väntade. Dagen efter blir hon mördad. Några dagar senare häktas hennes egen mor, skäligen misstänkt för anstiftan till mord och hennes egen bror, skäligen misstänkt för mord. Det är så tragiskt, så mörkt, så kallt och så fruktansvärt att orden nästan inte räcker till. Ett hedersmord till i Sverige.
Det hörs redan på ordet att det är helt sjukt – hedersmord – heder handlar ju om värdighet och goda ideal. Mord är inte något annat än det mest fruktansvärda brott en människa kan begå och aldrig med hedern i behåll.
Vi får inte tystna nu. Vi måste prata om detta och den kultur i vilken hedersrelaterat våld verkar vara en del av vardagen. Vi lever ju tillsammans i Sverige. Det är 2012 och inte mörk medeltid, 1112.

Här vilar ett särskilt stort ansvar på religiösa företrädare. Vad säger imamerna? Hur går samtalet i moskéerna? Men lika viktigt. Vad säger präster och pastorer i kyrkorna? För också i kyrka och i frikyrka finns värderingar, som när de bryts, kan skilja människor från varandra. Vi måste ta till orda och säga vad vi tror nu.
Jag och min kyrka tar bestämt avstånd från hedersrelaterat våld och alla former av trakasserier. Det är orättfärdigt och lågt. Även om familjens eller samfundets namn blir kränkt på grund av en persons sätt att leva kan aldrig hedersvåld försvaras. Det finns alltid andra vägar att mötas när värderingar krockar, där ingen behöver bli skadad. Vi kan ju prata med varandra!
Här vilar också ett oerhört ansvar på det offentliga Sverige. Hedersvåld är förbjudet. Hur förklaras det för nyanlända flyktingar och invandrare? Vad gör skolan? Hur ser mobbingplanerna ut? Och socialtjänsten. Finns kompetensen och redskapen att skydda den som är i riskzonen? Tydligen inte. Maria är död.
Men här vilar också ett personligt ansvar på oss alla, på fäder och mödrar, syskon, släkt och vänner, på alla som lever och bor i Sverige. Hur ska vi tänka och handla? Vi ser och hör, men ingriper vi? För min del har jag bestämt mig. Jag ska inte stillatigande se på. Jag vill ta ansvar och förändra. Jag ber till Gud, jag tror och hoppas. Marias liv var inte förgäves.

Ulf Sundkvist, pastor i Pingstkyrkan Karlskrona

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt