Konstant hot mot freden

Formellt råder inte fred mellan Nord- och Sydkorea. Länderna har bara förklarat vapenstillestånd. Detta skedde 1953, efter tre års krig och spänningen på halvön har varit en konstant risk för regionen sedan dess. På norra delen av halvön ligger det kommunistiska Nordkorea, världens mest slutna diktatur, där folket tvingas att leva under svältlika förhållanden på grund av sina ledares oförmåga att öppna landet för omvärlden.
Från början, efter andra världskriget, leddes landet av Kim Il Sung. Därefter tog hans son, Kim Jong Il över 1994. Och efter honom kom nu sonsonen Kim Jong Un till makten. Revolutionen har alltså transformerats till ett tredje generationens familjeföretag med brutal brist på såväl demokrati som mänskliga rättigheter. Ungefär på samma sätt som Kuba, där revolutionsledaren Fidel Castro har efterträtts av sin bror Raoul Castro.
Likt många andra kommunistiska regimer arrangerar den nordkoreanska regimen överdådiga årliga militärparader. Tyvärr är dessa parader potemkinkulisser. I stället för ett välordnat och välmående land är det ett land i djupt förfall. Efter Sovjetunionens fall och därmed uteblivet ekonomiskt stöd har den eftersatta inhemska industrin och det eftersatta jordbruket inte förmått att försörja befolkningen. Under 1990-talet rådde svält. Till dags dato har inte situationen blivit speciellt mycket bättre i landet.

Förra veckan var det dags för nya parader. Då var det dags för hundraårsjubileet av Kim Il Sungs födelse. För ovanlighetens skull hade ett hundratal utländska journalister bjudits in. Det hela var ett propagandaarran­gemang som förde tankarna till tiden före Berlinmurens fall.
Dock slutade det hela i ett praktfiasko. Själva höjdpunkten var att journalisterna skulle närvara när Nordkorea sände upp sin första satellit i rymden. Uppskjutningen slutade i en gigantisk explosion. Det hela var ett försök att visa militär styrka. Den raket som skulle skicka ut satelliten i rymden kan nämligen lika väl användas som bärraket för kärnvapenmissiler. Och Nordkoreas strävanden efter att bli en etablerad kärnvapenmakt har diskuterats och motarbetats av omgivningen under många år.

Fadäsen var givetvis extremt genant för en regim som framför allt inte vill förlora ansiktet. Icke desto mindre var den en tillfällig tröst för strävanden att förhindra Nordkoreas kärnvapenprogram.
Tyvärr utgör inte Nordkorea bara en rest från 1900-talets revolutionära historia. Landets instabilitet, dess slutenhet, dess militära styrka och dess strävan efter kärnvapenkapacitet är en livsfarlig kombination. Inte bara för dess invånare, utan även för omgivningen.
Hemmets Vän 19 april 2012

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare