Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Vart tog sångarglädjen vägen?

Debatt Publicerad: 2012-04-03 15:37

Vad är det som hänt med frikyrkornas rika musikliv? Utvecklingen de senaste tjugo åren är häpnadsväckande och vemodig. Kan någon förklara för mig hur detta gått till?
År 1977 arbetade jag som ungdomspastor i en ganska typisk frikyrkoförsamling, Saronkyrkan i Hallsberg. Varje söndagsförmiddag sjöng kören som bestod av minst femtio sångare ur alla generationer. Ofta var det både orgel och piano som ackompanjerade tillsammans med bas, trummor, gitarrer och en hel grupp fioler. Vilken inspiration och lyftning! Estraden var fylld till bristningsgränsen och det var nerv och atmosfär. I kvällens gudstjänst sjöng ofta ungdomskören, trettio frimodiga ungdomar som framförde moderna, rytmiska melodier och texter som vände sig direkt till dem som ännu inte tagit ställning för Jesus. Till detta många duktiga solister, duettpar osv. Söndagskvällen drog ofta fullt hus eftersom många tilltalades av den kristna sången och musiken. Medlemmar inbjöd med stolthet till sånggudstjänst i sin kyrka. Temat “hela kyrkan sjunger” fungerade som en härlig dörröppnare för evangeliet in i människors liv.

Då jag blev inbjuden att leda möteskampanjer på olika platser var alltid körläktarna välfyllda. Och det fanns hela tiden nya sånger som kändes användbara för att nå fram till icke vana kyrkobesökare. Detta gjorde det också så naturligt och enkelt att ordna sångstunder ute på stan. Kyrkorna hade något att erbjuda som gick rakt till människornas hjärtan. Och det andliga livet i kristenheten återspeglades i alla dessa nya sånger som hela tiden föddes fram för att möta tidens andliga längtan.
Varför skrivs det så lite sånger i dag? Trallvänliga sånger som är lätta att ta till sig och som rakt och enkelt berättar evangeliet. I dag ägnar vi oss ofta åt att minnas sången, och har nostalgiska möten där vi påminner varandra om hur det var en gång. Det kan nog vara ett bra sätt för att söka kontakt med dem som en gång var aktiva och har ett kristet arv i bagaget. Men, någon har sagt att varje väckelse föder fram en ny sångskatt. En dynamisk väckelserörelse lever inte i första hand på minnen, där föds nytt material, där är skaparkraft och förnyelse, där sträcker man sig framåt med iver och glädje.
Jesusfolkets enkla bibelkörer kändes befriande. De mötte den förstelning som hotade att kväva spontaniteten och sångarglädjen. Det var en frisk fläkt och ett effektivt sätt att förmedla bibelordets sanningar. Sedan kom åttiotalets undervisning om lovsången och dess unika betydelse. Jag undrar om den inte blev för exklusiv och introvert ibland? För många var det något nytt och fräscht, en ny ton av hänförelse där sången blev till bön som helt riktades till Gud. Tyvärr lamslogs det traditionella musiklivet och gudstjänsterna blev inåtvända istället för utåtriktade. Evangelisationsglöden avtog tydligt och målet med församlingslivet blev den egna uppbyggelsen.
Mycket var bra, men antagligen för ensidigt. Många ljuvliga lovsånger fördes fram, som verkligen berörde dem som tog del. Som fick hjälpa många kristna in i ett djupare böneliv. Men, vart tog den evangeliserande sången vägen? Musiklivet som hade gjort kyrkan folklig och attraktiv?

Varför satsar inte församlingen på körverksamhet i dag? Jag märker att det är oerhört populärt utanför kyrkans väggar att sjunga i kör. Det uppstår nystartade körer lite överallt. Och människor köar och betalar för att få vara med. Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg visar hur mycket svenska folket tycker om allsång, den gemenskap vi upplever genom att sjunga tillsammans. I en tid som vår tycker jag att frikyrkan ska gräva upp sitt pund och bjuda svenska folket på klingande sång och musik!

Jag blev riktigt glad då jag gästade Tabernaklet i Göteborg en helg. Denna stora baptistkyrka har dragit många unga människor till sig på senare år. Då jag tittade ut över folkhavet på söndag förmiddag var det mest unga ansikten jag såg. Inledningen av gudstjänsten var helt underbar. Den blandade kören, bestående av människor från tjugo till sjuttiofem äntrade estraden och sjöng med härlig inspiration. Vid den stora kyrkorgeln satt en ung, begåvad musiker, vid flygeln en annan. Flera andra instrument var med och gjorde klangbilden mycket skön. Nya lovsånger, gamla psalmer, finstämda bönesånger. Min hustru och jag satt på första bänk med tårade ögon, så berörda blev vi, och så hoppfullt kändes det, att sången och musiken även i dag kan få fungera så rikt och välsignat. Till den gudstjänsten hade jag vågat inbjuda vem som helst …
Starta gospelkörer, och inbjud alla som vill att vara med! Kanske det kommer att föra er i kontakt med många andligt sökande människor. Blanda gamla tidlösa hymner med nyskriven musik, skapa möten med bredd och djup! Se till att varje gudstjänst blir en riktig allsångsfest där varje deltagare lockas att sjunga med! Inbjud till bön och överlåtelse genom att ta församlingen med i innerlig lovsång och tillbedjan! Återupprätta musiklivet! Forma folkliga, öppna gudstjänster med sångens och musikens hjälp!

Ingemar Helmner, evangelist

 


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Islam inkompatibelt med västerländsk demokrati
Var finns nöden för Sverige, Europa och världen?
Svag predikan ger svaga församlingar
Därför kan inte Israel förbättra situationen i Mellanöstern
Utbildningen av pastorer ödesfråga för församlingarna
Vänd tillbaka till tron på Gud – enda hoppet för Sverige
En dödens kultur söker breda ut sig över Europa
Ge pastorer och präster större inflytande i konvertitärenden
Markera mot Halloween-firandet
Israel – en demokratins oas


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies