Regeringens syndabock

Tanken var att syndabocken skulle bära bort synden och skulden hela vägen ut i öknen, att den egentliga syndaren skulle gå fri. Det hela började århundraden före Kristus och blev en tradition hos det israeliska folket. Bättre offra en – då en bock, nu oftast någon man kan klara sig utan – än alla.
När försvarsminister Sten Tolgfors förra veckan valde att avgå var omgivningen inte nådig. Han blev syndabocken, regeringen offrade för att rädda det som räddas kan av förtroende i den infekterade debatten om svensk vapenexport. Frågan är bara om Tolgfors kan bära med sig alla tvivelaktiga beslut och allt ansvar ut i öknen, om regering och riksdag verkligen blir av med problemet?
Bilden kan halta, men ska syndaren bli fri måste syndaren krypa till korset, erkänna, ta ansvar och förändras. Till den positionen har uppenbarligen inte bara regeringen långt, även riksdagen och möjligen också hela det svenska folket.
Det handlar djupast sett om svensk neutralitetspolitik. Den har nämligen ett ganska högt pris. Ska man vara neutral och ändå har ett försvar, kan man inte göra sig beroende av andra länders vapenindustri. Därför tillverkar Sverige vapen, en industri som omsätter cirka 17 miljarder per år och har omkring 15 000 anställda. Sveriges eget, allt mer nedbantade, försvar behöver inte allt som produceras. Därför måste det exporteras. Och exporten ökar. Den har tredubblats de senaste tio åren.
Allt detta med hela riksdagens goda minne. Exporten till Saudi­arabien, som nu granskas i sömmarna, är förmodligen bara en krusning på ytan. Vilka andra tvivelaktiga länder exporteras det till? Upp med det på bordet nu! Vi vill veta!

Det tragiska i hela denna härva av ovilja att stiga fram och ta ansvar, är att det faktiskt inte bara är sittande regering som tagit besluten. Försvarsbeslutet är brett förankrat. Avtalet med Saudi­arabien signerades 2005, då socialdemokraterna regerade. Soppan är minsann inte kokad på en spik. Det handlar om en ordentlig gryta med så tvivelaktigt innehåll att ingen verkar vilja äta. En syndabock istället.
Till allt detta. Försvarsindustrin behövs inte bara för att hålla svenskt försvar med vapen och Sverige alliansfritt, industrin försörjer också väldigt många människor.
Så vi måste välja: Vill vi vara neutrala måste vi producera vapen. Producerar vi vapen måste vi sälja vapen. Säljer vi vapen kommer vi förr eller senare få en regeringskris med en försvarsminister som syndabock. Alternativet då?

Varför inte fatta ett långsiktigt beslut om att skapa nya allianser för fred och nedrustning? Varför inte besluta oss för att styra om vapenindustrin mot annan produktion? Det skulle naturligtvis ta tid och kräva stort politiskt mod. Men tills den frågan är besvarad vore det betydligt mer klädsamt om samtliga inblandade i nuvarande vapenexportsoppa tog ansvar för sina beslut innan syndabocken offras.
Hemmets Vän 5 april 2012

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare