Väckelsen - en eld som kvävdes

Filadelfiakyrkan i Stockholm hade utrymme för 3  000 mötesbesökare. Kyrkan fylldes både på vardagar och i helgerna. Atmosfären var laddad av förväntan och en tydlig Guds närvaro. Hela Sverige berördes av den andliga förnyelsen. Det var vintern 1951 när väckelsen pågick som allra starkast. Vi som då var unga samlades till bön varje lördag natt fram till söndagsmorgonen.

Ett år innan genombrottet var det en bönerörelse där många även fastade och bad till Gud om en väckelse över landet. Pingströrelsen hade varit i en svår kris med konflikter och en smärtsam avmattning. Så kom ”predikantveckan” i början av december 1950. En ung och relativt okänd evangelist talade. Plötsligt såg flera samtidigt hur en eld flammade över konferensgästerna i Filadelfiakyrkan. Samtidigt kom en djup förkrosselse över samlingen med flera tusen pastorer och äldste. Det var tårar och en gemensam bön om fördjupad helgelse. Alla hade gått ned på knä inför Gud. Man omfamnade varandra, bröder som uppträtt i konflikt, bad varandra om förlåtelse.

Väckelsen pågick allt starkare under det år som följde. Det var överfyllda kyrkor, många kom tillbaks till Gud, tusentals blev frälsta. Församlingarna växte. Det skedde övernaturliga under, framför allt blev människor förvandlade av Guds kraft. Gudstjänsterna fylldes av lovsång i tillbedjan. Det var en ödmjuk och förkrossad ton som märktes när rösterna förenades i bönekörer utan annat än stilla pianomusik: ”Jesus kär gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli och när andra du välsignar, gå ej mig förbi.”

Det synliga redskapet i denna förnyelse var den drygt 20-årige evangelisten Algot Niklasson. Vi som upplevde hans framträdande minns heligheten, respekten, hela atmosfären som var präglad av bävan inför Guds genomträngande blick och förväntan inför den helige Andes kraft.

Väckelsen formades utifrån känslan av total ovärdighet och förkrosselse inför Guds helighet. Algot Niklasson hade börjat sin evangelistgärning som 16-åring.
Joel Halldorf har forskat och sammanställt en detaljrik berättelse om förnyelsen och Algot Niklassons betydelse i det som hände.
Det är en omfattande historia som tecknas om Pingströrelsens kris strax innan väckelsen kom och de problem som uppstod och orsakade att denna märkliga besökelsetid också kvävdes.

Joel Halldorf berättar hur Algot Niklasson föddes år 1927, vilket innebär att han i höst blir 85 år! Algot växte upp på ön Rörö i Göteborgs skärgård. Han minns att han ”hörde tydligt Guds kal­lande stämma redan i femårs­åldern”. Redan som 16-åring gick han ut i evangelisttjänst.
En tid innan väckelsens genombrott skrev Algot Niklasson i sin dagbok om hur han bad till Gud. Han ville inte acceptera den andliga stiltje som präglade Sveriges kyrkor.
Han bad: ”O, Gud, bevisa att du lever och hjälp mig. Jag pendlar mellan himlar och helveten. Jag slits mellan ångest och tro. Jag begriper mig inte på mig själv, orkar inte bedja, inte koncentrera mig på själars frälsning, bara rotar i mig själv och finner endast smörja, ofullkomlighet, tvivel och vanmakt.”

Sent en kväll läste han en liten biografi om John Wesley. Den gjorde ett djupt intryck. Den metodistiska väckelsen var också en förebild när pingstväckelsen formades i början av 1900-talet.
Nu bad Algot Niklasson: ”O, Gud, lös mig ur mitt mörker! Du ser mitt famlande. Bara en strimma ljus, Herre! En enda liten strimma blott! För mig till klarhet och giv mig kraft! Det är brytningstid i mitt liv. Visa mig vägen! Lämna mig icke! Jag uthärdar ej eljest. O, min Gud.”
Joel Halldorf har läst dagböckerna och beskriver evangelistens längtan: ”Herre, du vet det. Vad du gör i mitt liv, gör det snart, jag förgås annars.”

Så föll Guds eld och spreds över hela Norden. Vi känner igen krisen och ber med samma längtan idag som Algot Niklasson gjorde då. Med förväntan anar vi en ny tid när något nytt ska hända.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.