Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Allt är möjligt

Veckans kommentar Publicerad: 2012-02-23 16:44

Av dem i min bekantskapskrets som är troende kristna känner i princip alla till varandra. Mer eller mindre. Och eftersom de församlingar, som dessa mina vänner är en del av, är relativt få gäller detta oavsett vilken kyrkogemenskap de råkar tillhöra. De som kommit nya in i gemenskapen är ganska få. Omvänt är det likadant – de i bekantskapskretsen som inte är kyrkligt aktiva känner ingen som är kristen – utom just mig. Detta gnager ofta inombords. Varför har det blivit så? Vad kunde jag gjort annorlunda? Eller är det själva budskapet det är fel på?

I samtal jag har med pastorer runtom i landet återkommer ibland en ganska krass inställning till de här frågorna – man vågar och vill inte riktigt låta sig entusiasmeras längre. Deras församlingar växer inte som de hoppats och det jag föreslår har de minsann redan prövat. Samtidigt är reaktionen förståelig. Den som levt ett liv i kyrkan har sett och hört det mesta. Livserfarenhet gör vem som helst hårdhudad.
Det är i dessa sammanhang vi får läsa om de första kristna. Jag tänker på Petrus när han talar om hedningarna i Apostlagärningarna (10:34-43). Det är inte budskapet det är fel på. Utmaningarna är desamma, då som nu. Lyssna till hans ord. Petrus talar till oss som har hört allt, sett allt, och varit med om så mycket: Genom Jesus finns befrielse, helande och det nya livet.

Det är stora ord. Men samtidigt är det just så. Den församling jag tillhör är tillkommen genom att människor, evangelister och andliga pionjärer, predikade befrielse, helande och startade en gemenskap. Alla kristna församlingar, oavsett samfundstillhörighet och bakgrund, har tillkommit på samma sätt: En gång fanns en grupp människor vars ord och handlingar var så vackert utmanande att budskapet spred sig och fler anslöt sig. De hade sett något som andra ännu inte sett. Horisonten var inte slutet.
Utmaningarna i uppgiften var stora men människorna var övertygade om att Gud gick med dem. Eller som Petrus säger i Apostlagärningarna, ”Gud var med honom”.
Vågar vi bara tro det, är allt möjligt.

Åke Hällzon

 


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Vem kan man lita på?
Nu måste vi mötas – men med avstånd
Covid-19, äldre och kyrkan
Ny undersökning visar på äldres trofasthet
Inte dåligt att ibland må dåligt
Hur kunde det gå så långt?
Antisemitiska slagord vid Malmö-kravaller
Två betyg för icke godkänt löser inte skolans problem
Fredsavtal positiv nyhet – utom i Sverige
Poliser behöver polisskydd


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies