Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Kväv inte öppenheten för det övernaturliga

Publicerad: 2012-01-26 11:20

En kraftig jordbävning drabbade staden och 10 000 männi­skor dog. San Francisco hade då cirka 400 000 innevånare. Mer än 200 000 blev hemlösa. Det var den 18 april 1906. Följande dag samlades ett 30-tal personer till bön i en källarvåning i Los Angeles. Jordskalvet hade känts även där. Sorg och rädsla motiverade många att samlas till bön.

En mindre grupp kristna människor hade under en längre tid präglats av en längtan efter en andlig väckelse. De påminde sig ofta om det som hände i Amerika år 1858 i den stora folkväckelsen. Då hade en halv miljon människor omvänt sig och kommit med i olika församlingar. Det hade nu gått 45 år sedan den väckelsen gick fram. Man kan jämföra hur de tänkte med hur många av oss minns 1970-talets andliga förnyelse och jämför med det som händer nu, 2012.

Amerikas kristna hade blivit ytliga. Materialismen dominerade. Bibelkritik och övertro på det mänskliga förnuftet hade kvävt öppenheten för det övernaturliga. Kyrkorna förlorade sina medlemmar. Ingen vågade hoppas på förändring. Så hördes ryktena om en väckelse i Wales som hösten 2004 hade förändrat det andliga läget radikalt. Under några månader blev 100 000 människor frälsta. Evan Roberts var det synliga redskapet.

Den väckelsen började när en ung 14-årig flicka i ett möte gav sitt vittnesbörd om sin kärlek till Jesus. En liten gnista tände en stor eld. Man såg bokstavligt talat hur den helige Ande slog ner i stora folksamlingar.

Den 19 april, en dag efter jordbävningen i San Francisco, sökte sig en man som hette Frank Bartleman, till ett bönemöte i en gammal metodistkyrka i Los Angeles. Adressen var 312 Asuza Street och ett 30-tal vänner var samlade i källarvåningen till bön. Den svarte pastorn William Joseph Seymour ledde mötet. Han brukade sitta på en tom skomakarlåda. Det fanns inga kyrkbänkar i lokalen. Inga musikinstrument. Allt var enkelt. Då inträffade det som beskrivits som pingstväckelsens genombrott i modern tid.

Det var förkrosselse, självrannsakan, radikala omvändelser och upplevelser av den helige Andes kraft. De blev döpta i den helige Ande, talade i tungomål och upplevde en sådan atmosfär av Guds närvaro att människor som kom i närheten av platsen där de var samlade, började gråtande bekänna sina synder och tog emot Jesus till frälsning. Märkliga manifestationer av Guds Andes kraft inträffade. Många föll till golvet av en andlig kraft. Lovsången var spontant formad, utan musikinstrument, det var ett ackord av stilla tillbedjan.

Evangelisten Frank Bartleman skrev en bok år 1933 och berättade om sina erfarenheter i det som hände. Han jämförde med sådana upplevelser som kännetecknade den metodistiska väckelsen med John Wesley i förgrunden. Då hade man under långfredagens nattvardsgudstjänst år 1782 varit 1 300 samlade, när alla hörde ”en låg musik, en allvarlig melodi, liksom den av en aeolian harpa”. Medan denna himmelska musik hördes greps de församlade av förkrosselse. Man upplevde hur änglar fanns ibland dem i tillbedjan och gav denna musik. ”Liknande företeelser har många gånger förekommit i pingstvännernas sammankomster i denna tid”, skrev Frank Bartleman.

Det som hände var något större än en andlig förnyelse. Frank Bartleman skrev traktater som trycktes i 100 000-tals exemplar (!) och delades ut i krogmiljöer, på gator och torg. Tusentals människor kom till tro och fick sina liv förvandlade.

Väckelsen spreds över hela Amerika. Besökare från olika delar av världen tog elden med sig hem och från Norge kom T B Barratt som blev Nordens första pingstpredikant, följd av Lewi Pethrus som upplevde sitt andedop och blev den svenska Pingströrelsens ledargestalt.

Sedan 1906 har väckelsekristendomen upplevt förnyelseperioder och andliga nedgångstider. Det som hände 1951 var en omfattande förnyelse, på ett liknande sätt mötte Gud oss i början av 1970-talet. På samma sätt berörs olika delar av världen med omfattande andeutgjutelser även i början av 2000-talet.

Frank Bartleman varnar i sin historieskrivning för att kopiera det Guds Ande åstadkom. Lika starkt varnar han för att överge den helige Ande och istället forma en verksamhet med mänskliga förmågor, som inte längre har behov av övernaturliga kraftgärningar i sin verksamhet.

Stanley Sjöberg


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Tro på väckelse Lennart Jacobson
2012-02-01 08:24
Det är få saker som är så trista som en väckelser som stannat av. Den har behållit sina former men saknar det gamla andliga innehållet.

Många är dock nöjda med formerna, musiken, stämningen mm, mer än själva det andliga livet, Andens liv.

Men väckelsehistorien innehåller mängder av rörelser som börjat med en längtan hos några få efter mer äkta liv. De har läst bibeln och vill uppleva samma sak. Eller ocks har man ett minne av hur det varit, och nöjer sig inte längre med de tomma formerna utan vill ha det verkliga äkta, dvs Gud själv, Hans ande, kärleken till Honom och därmed nästan automatiskt till andra människor.

övernaturliga dalle
2012-01-29 08:07
Alla rörelser har förmåga att stelna till efter ett tag, varför jo församlingen är inte byggd på apostlarna och profeternas grund där hörnstenen är kristus.

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies