FN:s trovärdighet förverkad?

Den som följt turerna kring hur Israel/Palestinafrågan behandlats i Förenta Nationerna måste komma till slutsatsen att FN förverkat all trovärdighet i att lösa konflikten. Redan det förhållandet att Israel ständigt är utsatt för särbehandling i alla de organ som är knutna till organisationen borde räcka för att komma till den slutsatsen.
Av FN:s 185 medlemsnationer är till exempel Israel det enda som inte kunnat bli medlem av Säkerhetsrådet av den anledningen att Israel är hänvisad till en regional grupp, där arabstaterna alltid kunnat utesluta möjligheten för Israel att bli nominerat. Ett annat exempel är arbetet i FN:s 30 år gamla ”Kommittén för hävdandet av det pale­stinska folkets oförytter­liga rättigheter”, där man helt bortser från att det kan handla om två parters rättigheter. Kommittén har nästan uteslutande kritiserat Israel i sina närmare 300 sammanträden!

Det är till detta FN som president Abbas nu vänt sig med begäran om en ensidig proklamation av en självständig palestinsk stat. En sådan stat skulle omfatta hela ”Västbanken”, Gaza och östra Jerusalem. Gränsdragningen skulle i stort sett motsvara 1949 års stille­ståndslinje. Det gäller alltså områden som är av oerhörd historisk betydelse för det judiska folket, det enda folk som gett området sin historiska identitet. En halv miljon israeler bor i dessa områden. De skulle i så fall anses inte bara som ”ockupanter” utan också som inkräktare på palestinsk suveränitet. Till detta kommer att Israel skulle acceptera att ta emot miljoner historiska flyktingar, vilket skulle innebära att Israel upphörde att vara en judisk stat.
Även om Säkerhetsrådet med USA:s veto skulle förkasta förslaget, kvarstår möjligheten att frågan tas upp i Generalförsamlingen under hösten. Där kan man utan svårighet få majoritet. Flera stater har redan aviserat att man tänker rösta för förslaget, däribland Norges utrikesminister. Hur Sverige kommer att ställa sig är ännu ovisst. För Carl Bildt verkar Israel vara en ”ickefråga”.
För Israel är det en mardröm att en palestinsk stat skulle eskalera konflikten inom FN till en strid mellan två suveräna stater. Det skulle skapa en helt ny frontlinje. Samtidigt skulle ingenting förändras på marken utan reella förhandlingar med Israel.

Ett genomgående drag i opinionsbildning kring Israel/Palestina-konflikten är att man mani­pulerar det politiska språket. Så är till exempel användningen av begreppet ”ockupation” inte relevant som beteckning för Israels närvaro, varken i Jerusalem eller i Judéen och Samarien.
Ingen annan stat gjorde anspråk på området 1967. Västbanken är, vad man juridiskt kallar, ”ett omstritt område”, varken mer eller mindre. ”Palestinska folket” är en politisk uppfinning. På samma sätt skulle en ”palestinsk stat” bli en semantisk konstruktion utan täckning.
Att kalla judarnas närvaro i Jerusalem för en ”bosättning” är helt galet.
Dr Jacques Gauthier är en internationellt känd människorättsadvokat från Toronto, som gjort forskningsarbete beträffande de motstridiga kraven på Jerusalem enligt internationell lag. Han skiljer mellan vad som är omstridda områden och Jerusalems speciella status. När han talade inför Europeiska rådet den 1 juni 2011 sade han med avseende på Jerusalem:
”Jerusalem är inte en bosättning utan Israels historiska huvudstad. Det judiska folket finns i Jerusalem, inte som nybyggare eller invaderare utan på basen av rätt. Dessa rättigheter är klart utskrivna i internationell lag och bör respekteras av det internationella samfundet. De rättigheter som givits det judiska folket står på en mycket solid, laglig grund och gäller idag. [...] Om Jerusalem skulle delas enligt vapenstilleståndsgränsen från 1967, skulle Jerusalems gamla stad ställas under palestinskt styre. Detta strider emot de lagenliga utfästelser som gjorts till det judiska folket i San Remo-resolutionen 1920, i överens­kommelsen om Palestina-mandatet 1922 liksom det strider mot artikel 80 i FN:s stadgar.”
Det finns en tydlig tendens att manipulera historiska fakta både vad det gäller staten Israels tillkomst och innehållet i de fredsförhandlingar som förts efter Fredskonferensen i Madrid 1991. Det uttalade syftet var då att förhandlingarna skulle föras på basis av ”land för fred”. Det har aldrig varit palestiniernas utgångspunkt, vilket det aktuella utspelet om en palestinsk stat visar. Inte heller en eventuell palestinsk stat har för avsikt att sluta fred med Israel, utan blir istället ett uppmarschområde för att konfrontera Israel.
Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt