Trolltyg i internetskogen

Trollen på nätet har många av oss sett spåren av, i kommentarspalter på bloggar och mediers hemsidor. Det var tänkt som platser för diskussion, men blev ofta tillhåll för extremism, hat och tanketom oförskämdhet.
Det tog lång tid innan en del större dagstidningar tog bort sina kommentarspalter på hemsidorna – eller såg till att hålla samtalstonen på anständig nivå. I många fall kom ändringen först efter morden på Utøya.
Massmördaren Breivik var en del av en högerextrem internet­kultur. Den frodades både på särskilda hemsidor och i etab­lerade massmediers kommentarspalter. I denna subkultur uppträdde samhällshatande konspirationsteoretiker som Breivik och hans gelikar sida vid sida med propagandister för ytterlighetspartier med riksdagsmandat. En del av trollen ville inte så gärna kännas vid de andra trollen. Men deras politiska arvsmassa var mycket likartad.
Chocken fick kvällstidningarna att byta linje om kommentarsfälten. Det konstiga är inte att dessa togs bort eller städades upp. Det märkliga är att det dröjde så länge.  Kvar hänger en massa frågor, som inte alltid fått begripliga svar.

Internet är en ganska ny teknik. Men det man kan göra på internet är sådant man kunnat göra sedan människor började tala med varandra eller sedan tryckpress och telefon uppfanns. Lortprat är en del av arvsynden, och kom inte med internet.
På internet finns tidningar och andra massmedier. Via internet kan man skicka privata brev, internpost i företag, avläsningar av väderstationer och elmätare och en massa annat som aldrig ges ut till allmänheten. Man kan föra samtal och växla brev som är privata men kan vara mer eller mindre öppet visade för andra på nätet.
Här kan gränsen mellan det privata och det offentliga yttrandet bli oskarp. Sociala medier är ett förrädiskt luddigt begrepp. Facebook och bloggar kan användas både i rent privat kommunikation i en sluten krets och för publicering till allmänheten. Den som vill vara privat ska inte använda sociala medier så att bilder eller text arkiveras ute på nätet till allmänt beskådande.

Eftersom man på nätet kan göra samma saker som med en tryckpress, fast utan papper, är det oerhört viktigt att inte av­arter och nedbusning på nätet får bli förevändning för att montera ner grundlagsskydd.
För att slå vakt om den grundlagsskyddade yttrandefriheten bör man till att börja med förstå hur den är konstruerad. Vår offentlighetsprincip fungerar tack vare att det som är offentligt också får tryckas och spridas. Man måste se upp för attacker mot offentlighetsprincipen som görs med förevändningen att offentliga uppgifter publiceras på nätet.
Det är däremot inte en del av yttrandefriheten att tidningar ska vara tvungna att upplåta sina hemsidor för det slags nätkommentarer som var väldigt vanliga före de norska massmorden, och systematiskt användes av Sverigedemokrater och deras stödtrupper. Tryckfrihetsförordningen sätter ansvarige utgivaren i centrum, han eller hon bär ensam  det straffrättsliga ansvaret, och har rätten att bestämma vad som inte ska stå i tidningen eller finnas på hemsidan. Kvällspressens utgivare och många andra tog lätt på det ansvaret, därför kunde trollen klampa på som de gjorde.

Å andra sidan är det tillåtet att sätta upp andra hemsidor och tryckta skrifter som är hur motbjudande och ovettiga eller kontroversiella som helst. Om man har en ansvarig utgivare som tar risken att bli straffad är man skyddad, men bara till att juryn i en tryckfrihetsrättegång fäller för ett i grundlag angivet brott, som uppvigling, förtal eller hets mot folkgrupp.
En del av hets-, missnöjes- och rasistpropagandan på nätet sker dock på hemsidor som fungerar som tidningar men inte har några ansvariga utgivare, utan ges ut av hemliga utgivare med anonyma skribenter. Meningen är förstås att en politiskt extrem riktning då kan driva sin grövre propaganda utan att behöva stå för detta inför press och allmänhet. Sådana publikationer utformas avsiktligt så att de inte får skydd av tryckfrihetsförordningens system. Utgivaren hålls dold, de som sprider publikationen göms på servrar hos bolag som ska hindra att någon ansvarig kan pekas ut.
Sådana trollpublikationer förtjänar inte skydd och inte respekt. Att avslöja vilka som står bakom dem är en vällovlig journalistisk uppgift. Det kan i en del fall även vara en uppgift för polis och åklagare.

Åke Wredén, frilansjournalist och fd politisk redaktör på Nerikes Allehanda, ersättare (FP) i Jönköpings läns landsting

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt