Regler för hur man kritiserar

Så här står det i Första Timoteusbrevet: Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning. Det fordras saklighet, ärlighet och hänsyn när den som leder ett församlingsarbete ska granskas. Pastorn är nämligen så identisk med budskapet att risken finns att om man uppträder fel, kan det bli en trovärdighetskris för hela församlingens verksamhet. Dessutom är det ofta så att kritik drabbar både hjärnan och hjärtat, förnuft och känsla. Allt för brutal kritik kväver arbetsglädjen, medan en sund bedömning kan frigöra till större framgång.

Det är viktigt med utvärderingar. Jag har periodvis samarbetat med kolleger där vi efter varje helg gick igenom varandras predikningar och kommenterade det som var bra och det som upplevdes onödigt. I ett starkt växande skede hade vi som princip att regelbundet låta alla mötesdeltagare fylla i en enkät om gudstjänstens budskap och form. Lika ofta har jag efter det offentliga mötet haft en öppen dialog i kombination med ”kyrkkaffet”.

Toppstyrning, utan medlemmarnas delaktighet i relation till både inriktning och ekonomiska beslut, tillåter inte öppenhet. Resultatet blir försvagad samhörighet, kvävd offervilja och mindre engagemang. Det förvånar mig att många inte förstår vilka möjligheter som finns via Internets hemsidor och modern kommunikation, att skapa engagemang, tät samhörighet, mellan ledarna och folket, yngre och äldre, pastorn och församlingen.

I Galaterbrevet beskrivs en dramatisk uppgörelse med aposteln Petrus, när han inte var ärlig och konsekvent. Paulus kritiserade honom och Barnabas helt öppet, eftersom deras hyckleri skedde inför alla (2:11–14).I Apostlagärningarna inträffade en situation när Paulus och Barnabas blev kritiserade (15:e kapitlet) och de bad om hjälp i konflikten av hela församlingen i Jerusalem.

Några har kritiserat att jag kritiserade arrangemanget med en konsert med satanism och uppmaningar till självmord. Nyheten hade redan varit omskriven i Aftonbladet, affischer hade tryckts upp och biljettförsäljningen pågick. Därför protesterade jag offentligt. Nu blir det ingen sådan konsert. Förra året hände samma sak som då inte hejdades. En skådespelare fick gestalta djävulen och förbanna Gud från kyrkans talarstol.

En ny konsert planeras den 21 oktober i Filadelfiakyrkan. Biljettförsäljning pågår. En kvinnlig artist ”ligger” med djävulen och nu är det Dagens Nyheters nätupplaga (som hånfullt kommenterar min protest som pensionär, med rubriken: http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/3723 ”Satan i Filadelfia”.

Jag har själv blivit kritiserad och vet hur det känns. Det har gjort ont, men varit nyttigt. Det har ibland varit riktigt och viktigt att korrigera mig. I ett offentligt uppdrag måste man acceptera att bli granskad. Pastor Niklas Piensoho bör inte bli upprörd över kritiken, utan ta den till sig och bryta kontraktet med det företag som helt saknar förståelse för vad som är lämpligt i en kyrkas lokaler.

Min protest är inte en ”ny inkvisition”, som den beskrivits av en sårad församlingsledare. Trots egna fel och brister, trots att jag är pensionär, läser jag mycket och engagerar mitt inre med tankar om kristendomens krishantering i relation till teologi, etik och kyrkornas arbetsformer. Jag är medveten om att min åldersgrupp gjort misstag och medverkat till andlig försvagning.

Framtiden kan räddas genom samverkan mellan oss alla, från katolska, ortodoxa, frikyrkliga och fristående kristna i dialog, i öppna samtal med självrannsakan och en visionär vilja för kristendomens betydelse i Nordeuropa.

STANLEY SJÖBERG

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.