Ett ansikte utåt i väst, ett helt annat i Asien

Buddismen har ett ansikte i västvärlden, men en helt annan identitet när religionen tillämpas i Thailand, Tibet och Sri Lanka. Det är en skrämmande människosyn och primitiv andlighet.
”Liksom i hinduismen uppfattas karma som förklaringen till livets lidande och skenbara orättvisor. Om man föds till tiggare eller spetälsk eller blir skadad av en olyckshändelse eller sårad i krig så beror det på de fel man själv begått i ett föregående liv. Först när alla karma har avtjänats finns det hopp om att bli fri från lidande.” Den sammanfattningen finns i boken ”Vår tids stora religioner” (Prisma). Författare är Geoffrey Parrinder med svensk översättning av Alf Ahlberg.

I boken ”Buddhism explained” av Phra Khantipalo (1989) på sidan 60 ställs frågan om var-ifrån alla människor kommer, eftersom världens befolkning ökar och alla anses vara reinkarnationer av tidigare generationer. Förklaringen är att myrorna är så många och att de efter sin död ofta återföds som människor. Det är en uppfattning som även Dalai Lama brukar hävda. Tron på reinkarnation innebär idén att människor, kor, apor och insekter tillhör individens kretslopp. En loppa kan vara identisk med farmor som nu är död.
Buddha blev ju enligt religionen den högst upplyste av alla. En kort tid efter att hans hustru hade fött en son, bestämde han sig för att lämna dem. Det finns olika beskrivningar på hans separation med palatset och rikedomen, men enligt den berättelse som inom buddhismen anses vara mer än 2 500 år gammal, lämnade han sin hustru och sonen utan att säga farväl. Hon fick inte veta något. Han lämnade henne en natt och red in i djungeln.
Under sex år i vildmarken tvättade han sig aldrig och gick i samma kläder natt och dag. Han plågade sin kropp med att svälta och blev till slut så mager att kroppen endast bestod av skinn och ben, enligt sidan elva i läroboken. Med sitt exempel skulle han på det sättet visa vägen till andlig klarhet.

I en bok med titeln ”In to the Spirit World” av Marlane Guelden beskrivs hur buddistisk andlighet utvecklas genom självplågeri. Genom meditation överlämnar sig munkarna till andemakter som gör dem okänsliga för att utan smärta kunna gå på glödande kol, bada i kokande olja, genomtränga kroppen med knivar och spjut. Den högsta form av andlighet kräver brutalt självplågeri. Evangeliernas budskap är att Jesus Kristus befriat oss från allt sådant genom att en gång för alla lida döden på korset.
Demonernas styrka kan döda, men också ge liv och hälsa. Under mina besök i orienten har jag fått många berättelser om övernaturliga händelser, både positiva och skrämmande, hotfulla. Buddistiska munkar kan förmedla styrka som ger framgång, men också förbannelser som ödelägger. Konkurrenter inom affärslivet kan drabbas med svår sjukdom, död och ekonomiskt kaos. Buddismens vardag innebär fruktan och underkastelse.
Munkar som utvecklar en sådan andlig makt måste vara noga med vad de gör. De har stränga moraliska krav över sin livsstil. En hel del är goda vanor och höga ideal att efterfölja även för oss alla. Samtidigt måste de undvika att ha kontakt med kvinnor som är i fertil ålder. De anser att det är farligt för en andlig buddist att stå under en trappa eller i ett kök, där risken finns att en kvinna finns i övervåningen (sidan 107). Munkar som vill samarbeta med andevärlden ska samla olja från döda människokroppar som sedan används rituellt för att förmedla ”healing”.

Det finns i västvärlden en falsk bild av orientens religioner som medverkar till att många tycker det är likgiltigt att ta ställning för kristen tro i motsats till islam eller ateism. Den globala närheten till mångfalden av olika trosföreställningar förpliktar därför att vi tar reda på vad Buddha verkligen har sagt.

Stanley Sjöberg

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.