Demokrati i Mellanöstern?
Ledare Publicerad: 2011-02-03 00:00
Det är egentligen bara ett enda land som har en fungerande demokrati i Mellanöstern. Detta om man med en fungerande demokrati menar att det finns ett erkänt demokratiskt statsskick med grundläggande fri- och rättigheter, respekterade grundlagar och möjlighet att tillsätta och avsätta politiska ledare på ett någorlunda civiliserat sätt. Det är Israel, som sedan sin moderna pånyttfödelse våren 1948, kämpat för demokrati och frihet i en miljö där samtliga omkringliggande länder saknat och fortfarande saknar demokratiska fri- och rättigheter. Men nu sjuder det i land efter land i den arabisktalande världen, som domineras av islamistisk kultur och värdegrund. I Tunisien störtades diktator Ben Ali, som tvingades lämna landet i mitten på januari i år. Där råder nu ett spänt lugn i väntan på "fria val", som skall hållas under våren. Hur det går med det återstår att se. Det enda land som var villigt att ta emot den forne diktatorn var det extremt slutna Saudiarabien. I Egypten kämpar den tvivelaktigt valde president Honsi Mubarak för sin politiska överlevnad, som tog över efter Anwar Sadat 1981. I Kairo råder nu gatans parlament och resebolagen evakuerar sina turister. Frågan är inte om, utan när Mubarak måste ge efter för trycket. Men frågan är också vad som väntar då. Rörelsen från diktatur till demokrati är inte okomplicerad. För stabila demokratier fordras vissa grundläggande fundament. För det första krävs religions- och yttrandefrihet för alla, en allmän och genuin respekt för alla människors lika värde, ett statsskick som är allmänt accepterat där dessa fri- och rättigheter är själva grunden. Frågan är om det inte också krävs en viss allmän folkbildning för att demokrati skall kunna etableras och bevaras.
I Sverige växte demokratin fram efter folkskolereformen 1842. Det var generationerna efter de första som lärde sig läsa, skriva och räkna som klarade av att möta det ansvar som demokratiska fri- och rättigheter medför. Allmän rösträtt fick Sverige först 1921. Det var dock först 1951, som Sverige fick total religionsfrihet. Demokrati tar tid.
Det är också noterbart att det är i länder dominerade av judisk-kristen värdegrund, som demokratin fått starkast fäste. Inget land dominerat av islam har dessa allmänna fri- och rättigheter. Därför står nu i stort sett hela arabvärlden inför en historisk och gigantisk utmaning. Med demokrati följer nämligen rätten att tro och uttrycka vad man vill. Det är först när de religiösa och etniska minoriteternas fri- och rättigheter säkerställs i arabvärlden vi på allvar kan tala om demokrati där. Nu kan vi bara hoppas på en fredlig förändring och att de islamistiska fundamentalisterna inte vrider tillbaka klockan. Under tiden får Israels lampa lysa i Mellanösterns politiska mörker. Hemmets Vän 3 februari 2011
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|