Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Jan Björklund - ett ljus i höstmörkret

Debatt Publicerad: 2010-10-14 00:00

Grundtanken i demokratin som styrelseform är öppenhet och respekt för människors olika åsikter. Alla medborgare och särskilt de som söker politiska förtroendeuppdrag förutsätts omfatta de regler som gäller för vår demokrati.
Enligt dessa regler skall åsikter man inte gillar bemötas med argument och inte med våld eller hot om våld. Eftersom demokratin ständigt måste återerövras skall lögner, halvsanningar och rena falsarier undvikas av dem som strävar efter förtroendeuppdrag i vår demokrati.
Redan på 1920-talet då vår parlamentarism började utvecklas skrev professorn och politikern Gunnar Myrdal i sin bok om objektivitet hur viktigt det var att de som syntes i strålkastarskenet uppträdde som goda demokratiska förebilder. Hur skall annars våra värderingar kunna genomsyra den stora massan av vanliga medborgare.

I årets val verkar det som om hysteri och allmän förvirring tagit över förnuft och rationellt tänkande. Å ena sidan kan man som Lars Ohly tala varmt för alla människors lika värde, men i meningen därpå föreslå att alla sverigedemokrater skall utvisas ur landet.
Var det månne en reminiscens från den gamle kommunistens tänkande som smög sig fram där. I Ohlys idealsamhälle var förvisningar ett vanligt förekommande straff för oliktänkande.
Nu lyckas han förmodligen inte få igenom sitt förslag om utvisning men en egen matkö på riksdagsrestaurangen för Sverigedemokraterna begär han i alla fall. I sann fariseisk anda vill han slippa att stå i samma kö som de ledamöter som valts  in med fler röster än han själv.

Själv blev jag djupt besviken när jag hörde statsministern säga att han inte ens ville ta i Sverigedemokraterna med tång.
Man blir knappast hela Sveriges folkhemsstatsminister med sådana uttalanden. För att nu inte nämna hur det kommer att låta på många av landets skolgårdar när mobbarna är i gång. "Du är så äcklig att jag säger som statsministern. Jag vill inte ta i dig med tång."
Att Mona Sahlin sa samma sak var kanske inte oväntat. I sitt Almedals-tal sa hon bland annat att hon hoppades "på ett jämlikt samhälle där både män och kvinnor kunde föda barn". Jag börjar förstå bibelordet om att Herren ler i sin himmel åt dårarna som säger att det inte finns någon Gud.

Det oroande är att ingen, säger ingen, har kritiserat de hot och våldsinslag i alla de demonstrationer som anordnats mot Sverige­demokraterna. Ett parti som i rent demokratisk ordning valts in i riksdagen utsätts för en behandling som mera påminner om val i det vi kallar u-länder än i Sverige.
I många fall har polisen stått helt handfallen och aldrig lyckas heller polisen gripa någon trots att det som händer är ett brott mot grundlagen.
Vi som är något äldre och som barn hörde Hitler tala till jub­lande skaror ryser när vi ser den fårskocksmentalitet som breder ut sig i samhället. Till och med biskopen Eva Brunne hyllade de tusentals demonstranter som "ropade ut sin avsky mot det som gör skillnad mellan människor"  i sin predikan vid riksmötets öppnande.
Att demonstrationen riktade sig direkt mot Sverigedemokraterna förtegs naturligtvis. Trots detta hade det varit bra om Sverigedemokraternas ledamöter inte hade lämnat kyrkan.
För tydlighetens skull vill jag säga att jag inte är sverigedemokrat, men ansluter mig till Voltaires berömda uttalande:
"Jag delar inte dina åsikter men jag kan gå i döden för din rätt att uttala dem."
Men biskop emerita Caroline Krook och teologidocenten Johan Unger  lämnade också en samling dit de inbjudits när de upptäckte att syftet var att håna kristendomen.

Mitt i all denna bedrövlighet
med bristande respekt för demokratins arbetsformer finns emellertid en klar ljuspunkt.
Folkpartiets Jan Björklund har kört över Skolverkets läroplansförslag där man jämställer alla de stora religionerna och lyfter fram kristendomens särställning för vårt land i mer än 1000 år.
Kristendomen har faktiskt betytt mer för Sverige än hinduismen säger han med viss ironi. Varpå naturligtvis prästsonen i någon sorts ständigt fadersuppror påpekar att Ramadan är lika viktig för svenskarna som julen.
Nu kan vi bara hoppas att Kristdemokraterna också vågar hävda kristendomens betydelse för Sverige. Kanske till och med en och annan biskop och missionsföreståndare vågar sig ut i det okända icke politiskt korrekta landskapet och i skydd av majoren Björklund hävdar kristendomens betydelse för Sverige.
Bert Stålhammar, Professor em, Samhällsdebattör


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Rosor! Eva Mattsson
2010-10-28 15:13


Kristendomen replik till Fredrik I Bert Stålhammar
2010-10-19 08:13
Tänk att det skall vara så svårt att skilja på den betydelse som kristendomen haft i vårt samhällsbygge och den personliga kristna tron. Det finns faktiskt fler kyrkor i Sverige än moskéer och pagoder.
Du menar alltså att man bör inte heller läsa den profana svenska historien mer än vad vi t.ex. skulle läsa om Butans eller Marockos?

Mot religionsfrihet för alla? Fredrik Idevall
2010-10-16 18:07
Bert, du anser alltså som kristen att andra livsåskådningar än din egen kristna tolkning ingte är lika värda. Det är nämligen konsekvensen av att ge kristendomen (=svenska kyrkans nuvarande åsikter?) en särställning.

En eloge LARZ GUSTAFSSON
2010-10-14 16:01
Helt underbart skrivet!
Jag älskar när Stålhammaren slår till. Det behövs så väl.
Tack, Bert!

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Skäl för svensk alkoholpolitilk
Människor måste bli gripna av Guds ord för att behålla tron
Kulturell rotlöshet skapar förvirring
Lösningen på våldsdåden finns i familjen - hos pappa
KD i händelsernas centrum
Sluta skämmas - gör det lilla du kan för miljön
Nya steg mot historielöshet
Gud har inte gett upp om Sverige!
Fyra vägar till samhällsgemenskap
Äkta vara, annars får det vara!


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies