"Den som hjälper den fattige lånar åt Gud"

När Berlinmuren föll och Sovjetunionen öppnade för judarna att få åka till Israel, då hände något som jag aldrig kan glömma. I flera år hade vi fått information om hur judar i Sovjet förföljdes enbart för sin identitet och personliga tro. De nekades arbete, tvingades att bo undanträngda, många var deporterade till Sibirien och tvingades till hårt slavarbete under vidriga förhållanden. Så kom "glasnost" och "perestrojkan" med Michael Gorbatjov.
Det var en vanlig vardag. Jag var ensam i kyrkan. Så gick jag ner på knä i bön inför Gud. Det judiska folkets vision om Israel uppfyllde mitt inre. Jag bad till Gud, "Herre, låt mig få fylla ett stort flygplan, en jumbojet, med judar till Israel". Ögonblickligen fick jag ett svar från Gud att jag skulle skriva en appell och uppmana till kärleksgåvor via Hemmets Vän.

När artikeln publicerades blev den läst av en äldre man någonstans i Närke. Han greps av samma kärlek till judarna och tog fram en gammal resväska, klädde sig i kostym och tog bussen in till Örebro. Så kom han med väskan till Hemmets Väns redaktion och bad att få träffa Åke Hällzon. När han kom in på kontoret öppnade han resväskan och där låg sedlar som han hade sparat. Det var en halv miljon kronor.
Vi fyllde en jumbojet med judiska invandrare till Israel. På olika sätt finansierade vi att ännu fler kunde resa till Israel. Hemmets Väns hjälpinsats räddade flera hundra judiska flyktingar till Israel.
Just vid den här tiden hade jag min största oro för den församlings ekonomi som jag hade ansvaret för. Vi behövde pengar till att renovera lokalerna och betala av på skulder. Egentligen borde jag ha skrivit om de behoven.
Det var då som en företagsledare hörde Herrens röst och fick en befallning att söka upp mig för att överlämna en stor summa pengar till församlingen.
"Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren och får lön av honom för det goda han gjort." Så står det i Ordspråksboken (19:17). Att låna till Gud innebär att kunna räkna med att få tillbaka med ränta, bildligt talat.

Nu gäller det våra systrar och bröder i Pakistan. Fattigdomen är svår och den akuta nöd som drabbat dem genom vattenmassorna är värre än vi kan förstå. I vanliga förhållanden är de diskriminerade och ofta hotade av fanatiska muslimer. När internationell hjälp fördelas trängs de ofta åt sidan därför att de är kristna.
Därför måste vi öppna våra hjärtan och göra det som är möjligt. Många har låga pensioner och små resurser. Om vi alla ger exempelvis ett hundra kronor så blir det mycket pengar tillsammans. Även 50 kronor av ett tusen enskilda blir mycket.

Det jag kan garantera är att ingen huvudman i Sverige behåller något för hanteringen och ute i Pakistan har våra medarbetare månadslöner kring cirka 2 000 kronor och inte mer!
De senaste veckorna har Webbkyrkans vänner tillsammans med församlingar som jag har besökt, givit cirka 80 000 kronor. Det har redan gjort det möjligt att nå ut till många med den hjälp som behövs. Nu räknar vi med att den insatsen kan tiodubblas av tusentals av Hemmets Väns läsekrets.
Stanley Sjöberg

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.