Dags att ställa in efterföljelsen?

Jag läser på Evangeliska Frikyrkans hemsida: "Efterföljelsen inställd på grund av för få deltagare." Det handlar naturligtvis om att en studie- och samtalsdag omkring efterföljelsen av Jesus Kristus samlade för få deltagare och därför måste ställas in, men funderingarna inställer sig.
Är detta symtomatiskt för läget i svensk kristenhet i dag? Håller efterföljelsen på "att ställas in" därför att det är för få deltagare som vill satsa allt för Jesus? Är det andra frågor som är viktigare? Har det radikala budskapet om att ta sitt kors på sig och följa Jesus i liv och död tappat sin udd? Handlar det mer om goda känslor, att allt skall kännas bra, att livet och gudstjänsterna skall vara underhållande, att det skall vara lätt, att inget får ta emot?
Har den andliga kampen på slagfältet mellan himmel och helvete ersatts av mysiga braskvällar med skön musik och underhållande tv? Har efterföljelsen förvandlats från att vara en fråga om liv och död till att bli en lättsam picknick i det gröna, som man egentligen kan ta ganska lätt på? Har kristendomen förvandlats från ett örnbudskap till att bli en pratsam och tam korp?

Är det stora problemet i dag att det finns många bekännare, men för få lärjungar, många medlemmar, men för få radikala efterföljare? Är vi på väg att montera ner allt som Jesus kräver av försakelse och offer i hans efterföljd? Är vi framme med våra rödpennor och stryker allt det som inte passar oss och behåller det kravlösa budskapet om den kärlek som accepterar allt och inte kräver något, som inte kräver omvändelse, syndabekännelse, bättring, förvandling och ett liv i försakelse?
Är vi beredda att på allvar leva ut den kärlek som kommer från Gud och som älskar världen  passionerat, villkorslöst, radikalt, osjälviskt, utgivande, hängivet. Är vi beredda att spränga våra fromma mönster, avsäga oss all inkrökthet, riva våra synliga och osynliga murar, skapa relationer med människor hur dem än lever och förmedla Guds kärlek i ord och praktisk handling?

När skall budskapet om efterföljelsen av Jesus samla skarorna igen? Är det inte dags att i stället inställa allt som undergräver Jesu skarpa budskap. I dag kallar Mästaren Jesus oss alla att göra upp med det som hindrar oss att följa honom. Han kallar oss till ett liv där vi kanske tvingas att "gå dit vi inte vill", men ändå gå, därför att han går före oss.
Bo Wettéus

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar